Jonas berättar att han efter bandykarriären gärna arbetar inom det han är utbildad till. "Idrottsvetenskap är brett och jag gillar mest det fysiologiska inom yrket".
– Det här med cykling har ju varit en rolig träningsform som jag utövat ganska länge. Jag har nog blivit mer inbiten de senaste åren, säger IFK Motalas anfallare Jonas Enander.
Vi möts på LMT Arena när han precis gått av ett träningspass med laget. Det var lite svårspelat denna kväll.
– Ja, du ser ju inte ens halva planen för all dimma på isen, kommer det en luftboll är den inte lätt att se, säger Jonas med ett skratt.
Jonas tycker att träningspasset med bandylaget var roligt men svårspelat eftersom det var mycket dimma på planen. Det skulle verkligen underlätta om kommunen byggde en bandyhall, konstaterar han.
Han är ursprungligen från Åtvidaberg, men är nu inne på sitt sjätte år som Motalabo och har tidigare spelat bandy i Åtvidaberg, Hammarby och Tellus.
– Bandyn har ju varit med i mitt liv sen jag var sex år och mitt kontrakt här sträcker sig fram till 2025.
Men det är som sagt inte bara bandy som gäller för Jonas. Han fastnade för cykling för ett antal år sedan. 2023 fick han ihop över 1000 mil på cykel, vilket ungefär motsvarar fågelvägen mellan Motala och Rio de Janeiro. I perspektiv kan man även nämna att det finns en tumregel som säger att det är bra att ha 100 mil cykling i ryggen när man tar sig an en Vätternrunda.
– Ja, jag lyckades ju skrapa ihop några mil förra året, säger Jonas och ler.
Han beskriver cyklingen som ett bra träningskomplement till bandyn.
Hur ofta cyklar du för att komma upp i 1000 mil?
– Det är kanske en till två gånger i veckan på vintern och runt fyra till fem pass per vecka under sommaren. Då cyklar jag med Bistro cycle club. Det är ju gemenskapen inom landsvägscykling som är rolig. Att bara trampa runt en bana ensam är inte lika kul, det roliga är tugget som blir i klungan när man cyklar.
Jonas Enander har en säsong kvar på kontraktet med IFK Motala. Han är främmande för att eventuellt engagera sig som ledare i föreningen i framtiden om han blir kvar i Motala.
Jonas är ursprungligen från Åtvidaberg men har köpt hus i Motala med sambon Mimmi.
Tror du att cyklingen kommer ta över mer när du slutar med bandyn?
– Ja, det tror jag nog. Jag kanske ska testa någon lätt tävling och se hur jag står mig mot andra, eller så bestämmer jag mig för att prova en sport utan tävlingsmoment.
Tror du att du klarar det, att inte tävla i en sport?
– Att tävla mot andra är inget jag känner ett behov av, men att tävla mot mig själv lär jag nog aldrig sluta med. Det är en sak jag gillar med just cyklingen, det är lätt att mäta sina egna prestationer och framsteg. Lagsport är en helt annan grej när det kommer till prestation, då är man så beroende av andras dagsform också.
Samtidigt tror Jonas att mycket talar mot en eventuell tävlingskarriär inom cykling.
– Det är ju också extremt tidskrävande och dyrt vilket gör det lite dubbeldåligt, säger han med ett skratt.
Att Jonas förra året fick ihop 1000 mil på cykel ser han inte som någon bedrift. "Träna är något jag alltid har gillat och jag tycker om cyklingen som träningsform då det är lätt att se hur snabbt man kan förbättra sig".
Är du mest prylnörd när det kommer till bandyn eller cyklingen?
– Cyklingen helt klart, jag har flera olika cyklar och mycket utrustning och prylar. I bandyn vill jag ha bra skridskoskenor sen kan jag inte säga att jag bryr mig så mycket.
2025 går som sagt Jonas kontrakt ut med IFK Motala.
– Sedan får jag se vad som händer. Hur kul det än är att spela så är det tidskrävande och stundtals svårt att kombinera ett yrke med bandyn.
Nu arbetar han på K-bygg i Motala, men har som mål att arbeta inom det han har utbildat sig till.
– Jag studerade idrottsvetenskap i Örebro och har en kandidatexamen.
Ge exempel på vad man kan arbeta med inom det?
– Personlig tränare eller att ha en roll inom ett idrottsdistrikt.
Vad händer närmaste tiden?
– Vi tränar på och förbereder oss inför kvalet. Även om vi haft en lite svajig säsong är det ett otroligt roligt och härligt lag att spela i. Därför är det alltid kul att komma hit, om man bortser från vädergudarna som inte alltid är så nådiga mot oss som spelar på en plan utan fyra väggar och ett tak.