Gryningens barn- och ungdomsteater har Majpjäs varje år. Årets handling var hur skolan reagerar när det är barn som inte följer skolplikten. Dessa barn råkade vara spöken.
– Schhh, ljuder genom teatersalongen.
– Ni ska vara tysta, mässar lärarna och pressar tumme och pekfinger framför sina munnar.
– Nej det ska de inte, har teaterledaren Hans "Hasse" Isacsson precis sagt till ensemblen innan publiken släpptes in.
Barnen är bara ivriga. Den årliga Majpjäsen är ju här!
– Många skolor har gjort Majpjäsen till en tradition de ser fram emot varje år, säger Tilde Nyström, Ordförande i Gryningens barn- och ungdomsteater, i pjäsen rektor.
Spökbarnen vill gå i skolan! Men deras föräldrar är bestämda: De kan inte vara ute i ljuset, och därför går det inte.
Lika entusiastiska som skolbarnen är inför Majpjäsen är berättelsens två spökbarn inför att gå i skolan. Men de kan förstås inte eftersom de är spöken som inte kan vara ute i dagsljus.
Det är en illustration av hur det kan vara för verkliga barn.
– Alla har det inte så lätt att gå i skolan, säger Tilde Nyström.
"Hasse kommer med ett råmanus men sedan är det allas pjäs när vi väl spelar upp", berättar Tilde Nyström, ordförande för Gryningens barn- och ungdomsteater. De alla diskuterar och testar olika idéer för att utveckla majpjäsen till sin slutprodukt.
Barnens plats i samhället kommenteras på fler sätt i pjäsen, exempelvis när ett "viktigt besök" ska ske vid skolledningens möte och det först kommer in några barn:
– Jaså, är det barn som är de viktiga personerna?, undrar en av karaktärna.
Så kommer en "person från kommunen" in och skolledningen säger:
– Här kommer den viktiga perssonen.
Skolans ordförande (Tea Boberg) och kommuntanten (Alina Halenius) driver frågan om att barnen i Spökhuset ska gå i skolan. Det är kommuntantens barn som sett barnen "och de skulle aldrig ljuga, för vi är en ordentlig familj" säger hon.
Trots både allvar och spöktema är årets fokus på skratt.
– Får vi skratten vill vi göra om samma sak tio gånger till. Vi drog ner byxorna på vaktis femton gånger för att hitta ett sätt där vi skulle få så mycket skratt som möjligt, berättar Lova Lindquist, i pjäsen "mannen utan huvud".
– Ja det är någonstans där vi får tillbaka från publiken, menar Tilde Nyström.
Någon av de sista föreställningarna görs alltid till en skämtföreställning, där spontana tvistar ska göras i pjäsen utan att publiken märker det. Ett av årets exempel var att en fågel kastades in på scenen. Det gick så bra att de valde att behålla den delen till nästa föreställning.
Spökpappan (Petronella Nordenstam) flörtar med kuratorn (Signe Andersson).
Diskussionen är intensiv mellan föreställningarna. Vilka delar gjorde de bra? Var kom skratten? Hur mycket ska de lägga till och behöver de ta bort något? Trots att Majpjäsen redan spelats för publik tio gånger försöker skådespelarna göra den ännu bättre. I bild vaktis (Alice Berglund) och kanslisten (Lee Svensson).