Intresset för jakt och fiske har funnits med som en röd tråd i Alf Hultqvists liv:
– Jag metade redan som liten grabb slaskmört nere vid Motala ström. Vi fiskade mört vid avloppsrören. Stora rackare ibland. Sen använde vi mörten som bete för att fånga gäddor som gick längre ut i Motala ström. Det gällde bara att se upp för tillsyningsmannen, en nitisk rackare. Han var inte så förtjust i vårt tjuvfiske.
Alf Hultqvist är uppvuxen i Nedre Holm och pluggade på Södra skolan till sjätte klass:
– Jag hade Willy Elf som lärare. Han var fantastisk. Sträng och bestämd, men rättvis. Vi fick mycket tillbaka. När vi hade skött oss under veckan fick vi vara i Staffanstorp och spela fotboll och göra annat kul på fredagen.
Efter realskolan på Högre allmänna läroverket var Alf Hultqvist i första årskullen på Platenskolan där det blev naturvetenskaplig linje. Militärtjänsten gjordes på T1 i Linköping, 15 månader som signalunderofficer.
– Sen blev det Motala igen och då fick jag ett vikariat som gymnastiklärare på Platenskolan. I min ungdom var jag ganska framstående i friidrott och vann det mesta på skolnivå. Jag tävlade i det mesta, förutom i stav för det tyckte jag var lite larvigt. Jag hade även en del framgångar när jag tävlade för Maif, så det var ganska lätt att få det jobbet.
Men nu var det inte gymnastiklärare som Alf siktade på. Han funderade i tidig ålder på jakt som yrke och hade planer på jaktvårdsskola, men behövde praktik. En dag svarade han på en annons om att jaktelev sökes.
– Det var Lindorm Liljefors som ville ha en jaktelev, klippt och rakad skulle man vara. Så stod det i annonsen. Jag sökte och en morgon hade telefonen ringt, men jag var ute och fiskade. Lindorm ringde upp igen och jag fick beröm för att jag var ute i naturen så tidigt på dagen, så jag fick komma på intervju och fick praktiken.
Lindorm Liljefors bodde på gården Skyttorp, norr om Uppsala.
– Jag bodde med familjen på gården. Jag var med Lindorm och jagade på många platser i Sverige. När vi var hemma på gården hade jag hand om 25 hundar och tog även emot samtal från konstuppköpare. Men jag var tillsagd att det inte fanns något att sälja, Lindorm var sån. Tyvärr hade jag på den tiden inte så bra koll på konst. Det var ju egentligen en fantastisk miljö med mängder av Brunos och Lindorms konstverk.
Efter ett lärorikt år var det dags för ett nytt äventyr.
– En kompis hörde av sig och frågade om jag skulle med till Kanada. Vi hade alltid pratat om det, så jag följde med på jordbrukspraktik. Jag hade jobbat lite på lantbruk under somrarna så lite kunde jag.
Praktiken blev på en stor gård i Alberta, i västra Kanada.
– Jag blev som en medlem i familjen. Det var en jättestor gård med 1 000 djur på prärien. Jag blev cowboy med alla attribut. Ingen revolver, men väl ett Winchester-gevär. Det var en rolig tid.
Tillbaka i Sverige blev det jobb på E-lux för att spara pengar inför nya äventyr:
– Jag ville plugga på college och hamnade i Lethbridge, söder om Calgary. Jag studerade till vakt i nationalparkerna och träffade många härliga människor. Jag hade bland annat två indiankompisar, Gula hornet och Många fingrar. Vi hade många roliga upplevelser tillsammans.
Men Alf började allt mer tveka om det här var hans framtid. Det slutade med resa hem till Sverige och engelskastudier på universitetet i Linköping.
– Jag jobbade därefter som lärarvikarie i flera år. Det var kul men ganska slitsamt att hoppa in. Jag kände inte eleverna och hittade inte. Men det var ganska bra betalt.
Många Motalabor känner säkert igen Alf Hultqvist sedan tiden på Intersport, när butiken fanns på Platensgatan och ägdes av Harry Ydstrand:
– Jag jobbade där i 17 år. Jag sysslade främst med att sälja friluftslivsgrejer och på vintern blev det även mycket skidservice. Det var väldigt populärt med utförsåkning då under Stenmark-epoken. Nästan alla skulle prova på slalom.
För fyra år sedan började Alf jobba på Vätternakvariet, men han har även hunnit med att arbeta som svetsare:
– Efter en svetsutbildning på AMU fick jag praktik på Processmodul, vilket gav ett jobb. Jag jobbade i tolv år med lite mer avancerad svetsning av tryckkärl. Men sen slog firman igen och jag blev arbetslös. Jobbet försvann från en dag till en annan. Det var en knepig historia. Efter en tid sökte jag jobbet på Vätternakvariet och jag stortrivs.
När Alf berättar om invånarna i Vätternakvariet märks det att han brinner för jobbet. I det största akvariet finns bland annat abborrar, mört och gäddan Gösta.
– Så länge Gösta får mört bryr han sig inte om abborrarna. Men är han hungrig så kan det försvinna nån abborre.
Vad får fiskarna för mat?
– Dom äter olika saker, men det blir mycket räkor. Lite lyxlirare. Det blir både kokta räkor och råräkor. Besökarna uppskattar när det är matdags, för det plaskar och skvätter rejält när fiskarna mumsar på räkorna.
Abborrarna är rejält nyfikna. Är det tama fiskar?
– Det kan man nästan tro. Jag fiskar upp det mesta som finns här, eller får hjälp av andra. Abborrarna brukar ligga på botten och tjura i en vecka, men sen verkar de förlåta mig och sen är vi kompisar.
Har det skett några olyckor med fiskarna?
– Det har tyvärr dött flera gäddor. Den ursprungliga Gösta blev känd via tv-serien ”Familjen Annorlunda”, men en dag låg han på golvet. Han hade hoppat ut ur akvariet och hans efterföljare gick samma öde till mötes. Akvariet är nu utrustat med ett hoppskydd och även ett skyddsnät så nu har inga mer olyckor inträffat.
7 000 besökare om året kan Vätternakvariet ståta med.
– Det är vad som behövs för att vi ska hålla näsan över vattenytan, säger Alf Hultqvist innan det är dags att utfodra och prata lite med de boende på Vätternakvariet.