För att göra en lång båthistoria kort så byggdes fartyget, Wietze i Bremen, Tyskland, 1902 och var från början ett seglande strömmingsfiskefartyg. Försedd med motor 1923 och såld till Sverige 1954. Sjönk i Gävle på 90-talet och fraktad som däckslast till Bremen 1999 där den rekonstruerades på en yrkesskola 1999 - 2012. Övergavs efter stängning av skolan. Preparerad för resa från Bremen till Motala vintern och sommaren 2019. Ägaren av båten, David Pajus, har nu som målsättning att återskapa ett seglande nitat fartyg med tändkulemotor.
David menar att han tar sig tid med att renovera båten på sin fritid med goda vänners hjälp.
Du kallar dig för mångsysslare?
– Diversearbetare. Det är en finare titel för då kan man en massa saker.
Där har du mycket i bagaget?
– Jag började som rörmokare, bilmekaniker och jobbar sedan länge som flygmekaniker och pilot.
Hur hittade du egentligen båten?
– Jag hittade den i slutet på åttiotalet när jag såg en systerbåt till den här, då ville jag ha en sån här, tvåmastad stålsegelbåt. Det var en ungdomsdröm. Så tittade jag i Gula Tidningen 1995 och då fanns en sjunken träbåt i Hammarbyhamnen som jag ville ha och jag talade med ägaren. Han berättade då för mig att han hade räddat den ifrån att ha varit sjunken i Gävle. Så jag åkte upp och tittade. Men det var för mycket jobb med den då. Det blev så att några tyskar köpte den men jag följde ändå utvecklingen. Det konstiga är att den har liksom följt efter mig den här båten.
När slog du ändå till och köpte Wietze?
– Det var ungefär ett år sedan.
Du betraktar det inte som ett hopplöst projekt?
– Nej, Wietze kan till stor del betraktas som en ny båt. Det finns ingen rost på den. Det som var dåligt är utbytt mot ny fartygsplåt. Det finns några kvadratmeter i aktern och på några andra ställen i skrovet som är original med det är absolut inget rostigt vrak.
Wietze ska nu ligga i torrdockan vid Motala Verkstad under vintern och kanske även nästa, då det är en hel del arbete med att göra fartyget klart. Tillsammans med en lokal smidesverkstad ska så mycket som möjligt nitas ihop med stålnit. En metod som var vanlig förr och som står högt upp på "måste listan" för att behålla fartygets autenticitet.
Varför fastnade du för just den här båten?
– Den blir otroligt vacker när den är klar.
Men duger det inte med en liten segelbåt på Vättern?
– Det är ju livsfarligt, då kan man ju bli blöt.