På måndag ska fullmäktige ta ställning till de tre avtalen i affären med Lalandia. Affären kommer gå till så att kommunen säljer marken till ett bolag. Lalandia köper i sin tur aktierna i bolaget. Det sista avtalet är ett avtal som reglerar hur själva byggandet av anläggningen ska gå till.
– Markförsäljningen blir en ren affär mellan två kommunala parter. Fullmäktige kommer att ta upp avtalet för godkännande på måndag, men man skriver inte på förrän det är klart att villkoren i aktieöverlåtelseavtalet är uppfyllda, säger mark- och exploateringschef Hanna Hammarlund.
Varför säljer ni inte marken till bolaget direkt?
– Om det skulle vara så att affären inte blir av så behöver vi inte göra en massa administration för att reglera tillbaka marken till kommunen igen, säger hon.
Aktieöverlåtelseavtalet blir en affär mellan kommunen och Lalandias svenska dotterbolag där moderbolaget går i borgen.
– De borgar för att avtalen ska fullföljas och att man har råd med köpeskillingen, säger Hanna Hammarlund.
Lalandia har redan skrivit på det avtalet och kommunen tar beslut på måndag. Men även om det är påskrivet av båda parter gäller inte avtalet förrän fem villkor är uppfyllda. Det första villkoret är att detaljplanerna ska ha vunnit laga kraft. Där finns en deadline om 1 juni 2021.
– Om det är en eller två detaljplaner som inte är på plats kan affären ändå genomföras. Men det gäller ju inte om det är hela detaljplanen för Folkets Park eller Aquadomen. Men det skulle vara möjligt att gå vidare även om miljödomstolen exempelvis inte godkänner planen för Mariebergsängen, säger Hanna Hammarlund.
Deadlinen om 2021, hur är den satt?
– Man vill inte ha för långa villkorstider i ett avtal. Här har vi tagit i med marginal, men om det skulle behöva justeras någon månad kan parterna komma överens om det.
Det andra villkoret handlar om att lantmäteriet ska besluta om fastighetsbildning, vilket kommunen mest bedömer som formalia. Tredje villkoret är att fullmäktige ska ha tagit beslut om att bygga en kommunal simhall och uttrycka en målsättning att hallen ska vara klar samtidigt som badlandet.
– Kommunen kan aldrig lova att bygga en simhall, och om det inte skulle genomföras så säger avtalet att Lalandia får marken, säger Hanna Hammarlund.
Vad får de betala för den då?
– De får marken. Den fanns med i värderingen om 61 miljoner kronor så rent krasst betalar Lalandia för mark som de inte får, säger hon och fortsätter:
– Fast det kommer att bli en simhall. Behovsanalysen är klar och nu tittar man på om den ska byggas i egen regi eller om kommunen ska hyra. Ambitionen är att den ska byggas.
Fjärde kravet är att Lalandia ska ha sålt 300 av sina 550 planerade bostäder.
– Det är Lalandia som inte vill tvingas att köpa marken om de inte lyckas sälja tillräckligt med stugor. Det är ju också så att vi vill försäkra oss om att projektet blir som vi enats om, så att det inte bara byggs 50 stugor, säger Hanna Hammarlund.
Sista villkoret är att Lalandia ska, inom ett år efter att detaljplanerna kommit på plats och stugorna sålts, ha fått bygglov för huvudanläggningen och minst 300 semesterbostäder.
Varför kräver ni bara att man ska ha fått bygglov och inte att man ska ha byggt?
– Ett bygglov gäller i två år och när man har kommit så långt in i processen är risken minimal att de hoppar av. Då har de ju sålt 300 stugor. Det finns risker med allt, men man kan inte friskriva sig från alla. Det är inte affärsmässigt.
Varför väntar ni inte och säljer marken förrän allt är färdigt?
– Det funkar inte så. Du skulle inte bygga hus på grannens tomt och vänta med att köpa den till dess att allt är klart. Tänk om du inte får köpa den då.
Avtalen är förenade med en rad villkor. Är den här affären egentligen i hamn?
– Nej, inte förrän villkoren är uppfyllda. Men Lalandia är ju börsnoterade och de har själva gått ut med information om att de skrivit under avtalen. De vill det här lika mycket som vi, säger Hanna Hammarlund.
Om villkoren om stugförsäljning inte genomförs trots att det skulle finnas detaljplaner på plats har kommunen enligt avtalet rätt att kräva vite av Lalandia på 8,5 miljoner kronor för sina kostnader.
Varför 8,5 miljoner kronor?
– Våra totala kostnader har varit större, men 8,5 miljoner är kostnader vi haft för detaljplaner och utredningar. Men vi kan ju exempelvis inte tvinga Lalandia att betala 22 miljoner kronor som kommunen lagt på Wetternbyn om det inte blir någon affär, säger Hanna Hammarlund.
Det finns inget vite om man inte söker bygglov, varför inte?
– Där säger våra jurister att man kan lösa det civilrättsligt istället, säger Hanna Hammarlund.
Det finns också ett vite om etableringen inte genomförs trots att detaljplanerna är på plats som säger att Lalandia inte får medverka i en liknande etablering inom fem år i Sverige söder om Stockholm. Det vitet ligger på fem miljoner.
– För oss är det viktigt att Stockholm, Göteborg eller Malmö inte kommer och tar vårt projekt. Där har vi stått på oss.
Det sista avtalet handlar om hur etableringen ska genomföras och reglerar allt från bevarande av enskilda träd och vilka tider byggarbetet får pågå till vilka trafiklösningar som kommunen ska få på plats. Där förbinder sig kommunen att bygga ut rondellen vid Chop-Chop, att ordna skyltning till området och att stänga Varamovägen för genomfartstrafik.
– Kommunen står för de insatserna på samma sätt som vi brukar. Vi har gjort likadant när vi bygger bostadsområden eller bygger ut för företagsetableringar i Bråstorp, säger Hanna Hammarlund.
Lalandia får stå för alla kostnader och insatser inom sitt område. Däremot finns vissa delar som man ska dela på, exempelvis parkeringarna.
Om avtalen undertecknas och när, i så fall, alla villkor uppfyllts ska beslut tas om en tillträdesdag. Först då betalar Lalandia de 61 miljoner kronorna för marken.
– Då sker allting i en och samma transaktion, säger Hanna Hammarlund.
Hur vet ni att Lalandia inte säljer allting vidare?
– Vi har ett villkor om att man inte får sälja vidare inom fem år. Sedan är det inte affärsmässigt att låsa upp dem hur länge som helst.
