Midvinterinventeringen av sjöfåglar är ett internationellt samarbete som Motalas biologiska förening har varit en del av sedan sjuttiotalet.
– När det inte finns någon is så är fåglarna mer utspridda. Om det är mycket is så koncentreras de till det öppna vattnet och då är de mycket enklare att räkna. Eftersom att alla gör den här inventeringen samtidigt så är det lite intressant att kunna se var de stora konstellationerna av fåglar befinner sig någonstans, säger Gunnar Myrhede.
Ett tiotal personer var ute och letade efter fåglar från Kärsbyåns utlopp i Vättern, Motalaviken in i Motala ström och bort till Boren.
– Det är första aktiviteten i årets program, så det är lite extra kul, säger Gunnar.
Preliminärt hittade de 650 fåglar, däribland knölsvanar, skarvar och smådopping. Siffrorna skickas in till Lunds universitet och sammanställs för att föra statistik över var de övervintrande sjöfåglarna befinner sig.
Vad är charmen med att vara ute så här?
– Just inventeringen är lite speciell. Det är kul att få vara med i ett större sammanhang, säger Gunnar.
Hur vet man att man inte räknar samma fågel flera gånger?
– Det kan man inte veta, skrattar Lars Westerlund som för sin första inventering i Motala.
– Det är därför man försöker räkna samtidigt i norra europa, för det är ju klart att de kan röra på sig. Men det är inte så sannolikt att de förflyttat sig så långt, det blir ju en uppskattning, säger Gunnar Myrhede.