Hamlingen är ett återkommande inslag i Naturskyddsföreningens landskapsvård av den äng man nu i 25 år arrenderat av kommunen.

Under lördagsförmiddagen skred några medlemmar till verket för att se över trädbeståndet. Hamling innebär att de uppåtväxande grenarna kapas och att det även i sidled sker en viss gallring.

– Hamlingen sker på hösten medan löven finns kvar. Sidogrenarna får kvar för att under våren dra igång ny växtlighet i trädet. Med toppen borta liknar hamlade träd kandelabrar, berättar och beskriver Bo Johansson.

För att under forna tider ha varit en teknik för att stimulera lövproduktion  – löven skulle sedan bli till djurfoder – ses hamlingen idag som nyttig för den biologiska mångfalden.

–  En 1900-talsupptäckt. Hamlade träd utsätts för röta uppifrån, men trots att stammen på sikt blir ihålig fortsätter träden att grönska och leva. Och i håligheterna samlas insekter, bin, fåglar och fladdermöss,  förklarar Bo Johansson.

Alla trädslag klarar dock inte hamling och där det fungerar får man också gå olika hårt fram. På Soldatängen hamlades inledningsvis en björk och intill den en klibbal. Björken fick behålla det mesta av sin grönska åt sidorna, medan alen kunde nöja sig med några få spretande sidogrenar.

–  Björken skulle inte klara en hårdare beskärning, förklarar Naturskyddsföreningens lokala ordförande Line Holgerson.

Al, björk, lind, pil och sälg nämns som lämpliga hamlingsträd. Åtgärden bör ske vart fjärde år.