Skandinaviskt, lantligt, modernt, retro, marint, industriellt, organiskt, art nouveau, Holywoodglam, shabby chic.
Hem kan byggas upp efter ett i förväg valt koncept, där det ständigt finslipas på detaljerna. Det kan vara ultramodernt eller konstruerat bohemiskt, tillrättalagt in i minsta kuddvinkel eller "planerat avslappnat" med en filt som lagom slarvigt slängts över soffryggen.
Det kan förändras fler gånger per år genom att accentfärger, textilier och prydnadssaker byts. Och i de avskalade köken finns alltid färska kryddörter och ett fat citroner på plats. Fräscht är det ständiga mantrat. Välplanerade hem med en tydlig stil som kan inspirera, men också ge dåligt samvete över den egna hopplöst stillösa boningen.
Allt sådant glömmer man när man kliver in i Annika Krafts chosefria hem Solbacken i Bona utanför Motala.
Man glömmer minimalism, vitt och enhetlighet. Man glömmer allt vad inredningshets heter.
Här finns inget inställsamt och trendriktigt. Men många av Annikas plötsliga nycker.
Här finns ingen trave med magasinet Gods & Gårdar under vardagsrummets spegelbord. Men väldigt många Kalle Ankapocket längs väggarna i arbetsrummet.
Här finns inga äkta tavlor. Men väldigt många inramade Carl Larssontryck och Annikas eget "kladd" på väggar och dörrar i snart sagt varje rum.
Här finns inga kliniskt dammfria ytor. Men väldigt många sköna liggplatser för hundar och katter.
Det är färgglatt och grilligt och mönstrat och lite . . . hur som helst.
– Jag vill inte ha ett hem som påminner om ett vitt och kalt sjukhus. Jag vill ha värme och färg, säger Annika och ler under den rödfärgade luggen.
Annika och maken Gunnar gick i Skolgårda skola samtidigt och hade en tonårsförälskelse som rann ut i sanden. 25 år senare korsades deras livsstigar igen – och det ska klick.
– Jag hade fyra barn med mig i bagaget, Gunnars hus var alldeles för litet och så hittade vi den här prästbostaden 2005 och föll direkt.
Familjen utökades med ett gemensamt barn och nu är det bara han, Eric, som fortfarande bor kvar hemma.
– När han flyttar blir huset alldeles för stort för Gunnar och mig, med elva rum och kök, så då måste vi nog flytta till något annat ställe på landet. Till stan vill vi inte efter att ha bott här i Bona.
Allt i huset gör de själva, så det får ta den tid det tar. Just nu får sig köket en uppfräschning. När det saknas pengar är idéerna desto fler.
Det färglösa badrummet piggade Annika upp med tygstycken på väggarna. Väggar och dörrar smyckar hon med penslar, svampar, färg och schabloner.
Den stora eken utanför ett av fönstren, deras vårdträd, gav inspiration till en ekbladsbård i rummet intill. Lilla toaletten fick nyss marintema. Spegeldörrarna har fått sina lister målade på frihand och försetts med motiv som färgmässigt harmonierar med omgivande storblommiga tapeter. Överallt är takhöjden maffiga 3,25 meter.
Prästbostadens forna serveringsgång är numera kattgång. Här har de sina favoritliggplatser, kattlådor och klösträd. Fast det har de å andra sidan på många andra platser i huset också.
– En bit bort bodde nu avlidna Katt-Ulla som hade ett bultande djurhjärta och runt 70 katter. Här nöjer vi oss med åtta stycken, säger Annika.
Hunden Gordon och en del av katterna är omplaceringsdjur som haft det svårt, bott i många olika hem och sedan fått komma till Annika, som har svårt att säga nej. I Solbacken är det viktigt att alla djur tas om hand väl och får ett bra liv.
Annika älskar att odla, mest mormorsblommor som rosor och pioner, och har inrett ett av alla rummen till ett svalt orangeri för vinterförvaring av växter. Årets fröpåsesondering i kataloger är i full gång. Om några månader kommer det att prunka, i och dofta ljuvligt från, de många odlingslådorna. Prima gödning står de egna hönsen för. Det kliar i Annikas odlingsfingrar.
Den första riktiga snön har bäddat in Bona i vacker vinterskrud. Med sina dammar, ekar och böljande landskap mellan Bocksjön och Frännsjön är Bona som ett sagolandskap . . .
. . . om det inte vore för att den en gång så ståtliga fotbollsplanen har vuxit igen, den pampiga gymnastikbyggnaden står öde, djuren sedan länge är borta, sly regerar och de pampiga stenbyggnaderna med sina sönderslagna rutor och insparkade dörrar ser ut som sorgesamma vålnader.
En förfallen spökstad, värd ett så mycket bättre öde.