Den 2 december fyller IngegÀrd Dackerud 90 Är. Hon kan se tillbaka pÄ ett spÀnnande och fartfyllt liv med församlingsarbetet i fokus.
â Jag kan inte vara still, sĂ€ger hon och skrattar.
Hela sitt yrkesverksamma liv har hon vigt till Svenska Missionsförbundet och Àr fortfarande verksam i Furulid Equmeniakyrkan Àven om hon inte predikar lÀngre.
â Jag Ă€r pastor. En gĂ„ng pastor, alltid pastor, sĂ€ger hon.
IngegÀrd har varit med under hela processen frÄn tanke till fÀrdig kyrka i Furulid och hade en viktig roll i den processen. Hon var den som lyfte upp positiva tankar pÄ att bygga nytt.
â För mig Ă€r det en sĂ„ otrolig upplevelse att ha fĂ„tt inviga kyrkan.
Första spadtaget för den nya kyrkan togs för ett drygt Är sedan.
â DĂ„ sade jag att jag hoppades fĂ„ fira min 90-Ă„rsdag i den nya kyrkan och nu Ă€r vi hĂ€r, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Min dröm har gĂ„tt i uppfyllelse.
Första söndagen i advent, nu pÄ söndag, firar hon födelsedagen i kyrkan.
â PĂ„ söndag firar jag med församlingen och församlingens vĂ€nner. Vi har vĂ€ldigt roligt ihop, sĂ€ger hon.
Församlingen har varit hennes stora familj hela livet berÀttar hon.
â Det har varit min uppgift i livet att vara församlingspastor.
Blommor och presenter vill hon inte ha, men den som vill hoppas hon istÀllet skÀnker en gÄva till församlingens nya orgel.
Vid annat tillfÀlle firar hon med sin brors familj och hans barn.
â Hans familj har varit min familj.
IngegÀrd föddes 1929 i TjÀllmo och vÀxte upp i en kristen lantbrukarfamilj. Hon kÀnde tidigt ett kall, men visste inte vad Gud ville med hennes liv. NÀr det blev möjligt för kvinnor att bli prÀster och pastorer visste hon att det var hennes uppgift. 1953 antogs hon som ensam kvinna till utbildningen och 1957 var hon fÀrdigutbildad.
â Jag var den första som vigdes till pastor i pastorstjĂ€nst, sĂ€ger hon.
Hon upplevde att det var lÀttare att vara kvinnlig pastor inom Missionsförbundet Àn vad det var inom Svenska kyrkan dÀr motstÄndet mot kvinnliga prÀster var stort vid den tiden.
â Folk funderade kanske pĂ„ hur jag skulle klara av det, men sjĂ€lv var jag trygg och visste att jag hade kallelsen.
En ung kvinnlig pastor vÀckte Àn dock visst uppseende.
â De var vana vid en pastor i lĂ„ngbyxor och sĂ„ kom det in en ung kvinna i kjol, sĂ€ger hon.
En kjol som slutade under knÀet och nylonstrumpor med söm bak pÄ benen var man inte van vid.
â Men de vande sig snabbt.
Första Ären efter Missionsskolan, som utbildningen dÄ hette, blev hon tjÀnsteplacerad pÄ Gotland och IngegÀrd skÀmtade om att hon blivit landsförvisad, men hon Àr tacksam över Ären pÄ Gotland som hon anser lÀrde henne mycket.
Arbetet med och i församlingen har varit hennes liv.
â Jag har inte haft nĂ„gra hobbies. Jag har inte tyckt om att sy, baka eller laga mat. Jag har lagat mat sĂ„ att jag inte skulle svĂ€lta ihjĂ€l, sĂ€ger hon och skrattar.
Hennes mamma var duktigt pÄ matlagning och handarbete.
â Det har inte gĂ„tt i arv till mig och det Ă€r jag tacksam för. Nu har jag kunnat Ă€gna mig Ă„t min uppgift som församlingspastor, sĂ€ger hon.
Församlingen har varit hennes stora familj och vissa familjer har hon haft förmÄnen att följa genom flera generationer.
â Jag Ă€lskar predikstolen, men det Ă€r i livet nedanför man mötte mĂ€nniskorna.
Hon Àr noga med att pÄpeka att hon inte vill upphöja sin roll som pastor.
â Jag har varit en i flocken, en i en grupp.
Hon har funnits dÀr för den som behövt henne som sjÀlavÄrdare, kamrat eller kompis. Hon har aldrig tvingat pÄ nÄgon annan sin tro.
â Jag har funnits dĂ€r pĂ„ deras villkor. Det har varit en styrka att vara en i gruppen.
Inga hobbies genom Ären, men ett intresse utanför församlingsarbetet har funnits.
â Jag tyckte att det var roligt att köra bil, sĂ€ger hon.
Hennes pappa körde varken bil eller traktor sÄ IngegÀrd tog tidigt körkort för att kunna hjÀlpa till pÄ gÄrden.
Under tiden som ungdomskonsulent pÄ Gotland insÄg hon att bilar kunde vara ett sÀtt att fÄ unga killar att öppna upp sig och prata.
â Jag körde lite rally med ungdomarna pĂ„ Gotland.
Det blev en del mindre tÀvlingar för ungdomarna.
â Sedan var jag ute och flaxade lite sjĂ€lv ocksĂ„, sĂ€ger hon.
Hon deltog i rallytÀvlingar pÄ Gotland och sedan i Sörmland dÀr hon tjÀnstgjorde efter tiden pÄ Gotland.
â Det var inga stora tĂ€vlingar, men jag vann nĂ„gra gĂ„nger. Jag vann till och med över "Carlsson pĂ„ taket" en gĂ„ng. Det förlĂ€t han mig inte, men som jag sade "ligger man i diket kan man inte vinna".