Född och uppvuxen i Linköping där hon också bor. Där har hon sina föräldrar och äldre syster. Ann-Christine Rehnström är numera, som hon uttrycker det; "varannan-veckas-förälder" till en åttaårig son. Under skoltiden och strax därefter tänkte hon sig ett framtida yrke inom det ekonomiska området.
– Jag jobbade extra under gymnasiet på Swedbank i Linköping,. Sedan arbetade jag ett par år, heltid, även då på Swedbank. Sedan började jag läsa nationalekonomi och statistik på universitetet i Linköping. Det gjorde jag i ett par år. Sedan började jag läsa grundläggande kurser i juridik, straffrätt och så vidare.
Det var under juridikstudierna som intresset började väckas för den polisiära verksamheten.
– Det var faktiskt en av mina vänner som sa till mig att jag borde bli polis. Då tänkte jag att: jaha, det kanske jag borde bli. Så då sökte jag polishögskolan i Solna och kom in 2003. Sedan gick jag där i två år och gjorde min aspirant i Linköping. Flyttade hem en kort stund, jobbade som aspirant och några månader som färdig polisassistent innan jag flyttade tillbaka till Stockholm och jobbade sedan där i fem år. Västerort i Solna. Där jobbade jag framför allt som yttre befäl, största delen av tiden.
Har du gjort en snabb karriär eller är det normalfart?
– Både ja och nej. När jag började så skulle jag nog påstå att på den tiden var det nog en hyfsat snabb karriär. I form av att jag tidigt var inne på chefs- och arbetsledarspåret. Jag hade en egen chef som såg potential i att jag kunde bli något sådant.
Har man en vilja att gå chefskurser så finns den möjligheten?
– Både viljan och möjligheten att få vikariera och vara med i en sån svaromålspool som det kallades då. Då man går in och täcker upp när någon är borta. När det dyker upp luckor så är man arbetsledare. Den banan var jag inne på tidigt. Jag har alltid brunnit för att leda och fördela arbete och få en möjlighet att vara med att styra och ställa.
Ann-Christine blev alltså rätt så snabbt yttre befäl, arbetsledare i yttre funktion. Under den femårsperioden var hon särbo och fick också barn.
– Då flyttade jag hem till Linköping eftersom särbon bodde där.
Gravid och polis – hur löser man det?
– Jag var då i inre tjänst och arbetade som stationsbefäl under tiden som gravid.
I Linköping började hon som stationsbefäl 2012. Sedan har hon haft olika chefs- och arbetsledarfunktioner i form av bland annat förundersökningsledare och gruppchef för en utredningsgrupp. Det var uppdraget hon hade innan Ann-Christine kom till Motala.
– Jag kom till Motala i januari 2019. Då jag började ett chefsförsörjningsprogram mot just lokalpolisområdeschef. Då gick jag bredvid den dåvarande lokalpolisområdeschefen Hanna Sjögren och var biträdande till henne. Sedan slutade hon i augusti och då blev jag tillförordnad lokalpolisområdeschef.
Sportfråga - hur känns det då?
– Det känns bra. Jag känner mig glad och tacksam för att få vara kvar här i lokalpolisområde Motala. Att få fortsätta driva verksamheten tillsammans med medarbetarna. Det är väldigt trivsamt här. Sedan brinner jag verkligen för utvecklingsarbete och förändring och starta nya projekt under hösten som jag nu får äran att fortsätta driva, i fyra år framåt. Så utveckling, förändring och jag trivs väldigt bra. Nu är det första gången som jag på riktigt blir en indirekt chef alltså att jag leder genom andra chefer.