Med det här hamnar också Motala än mer på den historiska kartan. Ja, även på den biologiska.

När arkeologerna 2010, inför dubbelspårsutbyggnaden vid Motala C, hittade två pålade kranier och andra skelettdelar i något som varit en mindre sjö, var det ett sensationellt fynd.

Någon liknande rituell gravplats –  eller vad det nu handlat om –  hade aldrig tidigare påträffats. Och lika anmärkningsvärt var att den syrefattiga miljön gjort att även hjärnsubstans och träpålarna bevarats i cirka 8 000 år.

Kvarlevorna efterlämnade DNA och det kunde fastställas att skallarna tillhört en man och en kvinna, båda blåögda och ljusa i hyn, kvinnan hade varit blond och mannen mörkhårig.

–  Det är fantastiskt, som om de här människorna plötsligt talar till oss om vilka de var. Utifrån DNA-uppgifterna och vad som går att utläsa av skallarnas form går det att återskapa utseendet på Motalas första invånare, säger Motala kommuns kulturchef Hannah Gruffman.

Efter att ha hört sig för om bidrag till en rekonstruktion av ansiktena blev det nyligen napp hos Osher Foundation i USA. Fonden stöder konstnärliga och medicinska ändamål och drivs idag av Barbro Osher, som på 50-talet tog studenten i Motala. Kontakten förmedlades av förre diplomaten och Vadstenabon Magnus Vahlquist som även beslöt att själv bidra, via egen kulturstiftelse. Totalt doneras nu cirka 275 000 kronor till projektet.

–  Pengarna täcker det vi vill göra och att vi också kan gå vidare med de här fynden. Det stannade inte vid upptäckten, säger Hannah Gruffman.

Arkeologen och dockmakaren Oscar Nilsson kommer att bygga upp ansiktena på plastkopior av skallarna. Han har tidigare uppmärksammats för sin rekonstruktion av den så kallade Bockstensmannens ansikte. Han har även gjort liknande arbeten åt Vasamuseet och Historiska museet.

Fram till det att ansiktena kompletterar stensåldersutställningen på Motala museum/Charlottenborgs slott ska Nilssons arbete följas av National Geographic och SVT:s Kunskapskanalen – det säger en del om intresset i vetenskapskretsar. 

Känt är att två skilda folkslag möttes vid Motala ström under stenåldern; mannen och kvinnan vars skallar pålades tillhörde samma. Men vad som låg bakom pålningen förblir olöst.

– Vi vet att personerna redan var döda när den skedde och att de ådragit sig huvudskador medan de levde. Kanske hade det skett i strid, kanske var de slavar som misshandlades, säger Hannah Gruffman.