– Jag har varit som en nyttig slitstark mittfältare, summerar han sina insatser, med ett ödmjukt leende.
Att han pratar sportspråk är kanske inte så konstigt. Henrik ägnade sig åt såväl fotboll som handboll och bandy i ungdomen och redan som 15-åring fick han chansen att skriva sportreferat på MVT efter en kort praktik. På skrivmaskin knapprade han in resultaten i fotbollens division 6-matcher på söndagarna.
Henrik blev tidigt Maifare privat, men beskriver sig mer som en "träningsprodukt" än en stor talang.
– Jag tyckte att det var roligt att spela och resultaten var inte det viktigaste.
Men han minns känslan inför varje match.
– Jag var nervös och det kändes pirrigt i början för jag ville inte göra bort mig.
Henrik, som är uppvuxen på tre adresser på Sjögatan i Motala, är lärarbarn. Själv intresserade han sig först för historia och lärde sig tidigt den svenska kungalängden.
Hur var du i skolan som liten?
– Nyfiken, lite okoncentrerad och hade svårt att sitta still, säger han och lägger kvickt till:
– Men det behöver du inte skriva.
Fast suttit still har han gjort en hel del senare i livet, både på Platenskolans humanistiska linje och senare på Kulturvetarlinjen vid Linköpings universitet. Då hade Henrik upptäckt "en viss talang att formulera sig", som han uttrycker det.
Efter lumpen hittade han av en slump två jobbannonser i DN. Det var MVT som där sökte reportrar till allmänredaktionen och sporten. Han sökte den senare tjänsten och fick den, 21 år gammal.
Två år senare började Henrik jobba som allmänreporter och den kommunala bevakningen blev en ny specialitet.
Men Henrik har inte bara varit MVT trogen. 1989 värvades han till Correns Motalaredaktion av tidigare kollegan Sten-Åke Björnstedt.
– Det var smickrande, men rätt obekvämt att komma till en lokalredaktion. Det var ganska primitivt efter att jag hade haft fotografer med mig ut på jobb tidigare. Nu fick man fota själv och sedan passa buss 520 som skulle ta med filmrullarna in till Linköping för framkallning.
Under tiden på Corren jobbade Henrik även som platschef i omgångar innan en omorganisation gjorde att han hamnade i Linköping 2013. Då ställdes han inför en ny utmaning, att jobba med tv på 24Corren.
– Anna Björk (då Drott) trodde på mig som nyhetsuppläsare. Att i 50- års åldern utveckla en ny genre blev en kick, säger han ärligt.
2017 återvände han till MVT, som nu är en del av organisationen Öst Media. Och det som i dag är vardagsrutin för en reporter, att både skriva fota och filma ensam, är sådant som han och gamla kollegor förr skojade om.
– Det var inget man kunde förutse.
Inte heller att papperstidningsupplagorna skulle komma att minska.
Trots lång rutin tycker Henrik att de svåraste jobben har varit att behöva konfrontera människor som utfört mindre smickrande handlingar. Samtidigt upplever han att skyddsnätet kring journalisterna blivit tryggare genom att ansvarig utgivare läser igenom känsligt material. Så har det inte alltid varit.
Det han kommer att sakna är arbetskamraterna, gamla som nya.
– Jag har haft tur och haft bra kollegor.
Samtidigt är beslutet taget, att gå i förtidspension och i söndags gjorde han sin sista arbetsdag.
– Nu vill jag landa i det här. Jag har inga planer, utan vill ta det lugnt. Jag har också familj, både i generationen över och under mig.
Henrik Gedda säger att han stundom varit mycket lojal sin arbetsgivare, vilket inneburit sena kvällar. Att få umgås mer med Ulla, livskamraten sedan 44 år, blir därför en ny prioritet.
– Nu är det payback time!
