Motala båtvarv har haft besök där man har sonderat, om inte terrängen, så en vind med en blå skattkista. Besökarna hos varvet var Eva Berglund Thörnblom från Sjöhistoriska Museet och Gustaf Holgersson, sekreterare i Svenska Seglarsällskapets Historiska Utskott samt i styrelsen för Museiföreningen Sveriges fritidsbåtar. 
– De hade fått nys om att farbror Carl Ivar hade uppe på sin vind en blå kista full med ritningar. Den visste varken jag, Sven eller Hasse om, berättar Janne William på Motala båtvarv och fortsätter: 
– De hade fått reda på det av en gammal segelentusiast. Han hade varit där och letat efter några specifika ritningar en gång och sedan berättat det för bland annat Eva från Sjöhistoriska. De sa då att de borde åka ner och botanisera i den kistan. Så de har suttit och vänt på papper i ett par timmar nu. 

Även du blev lite överraskad över att den här kistan fanns?
– Precis. Det mesta i ritningsväg från den tiden vi byggde träbåtar, har vi inte kunnat behålla. Mycket av ritningarna ägdes av konstruktören eller av beställaren. Vi hade bara ritningar till låns som sedan lämnades tillbaka. Men i den här kistan fanns tydligen en hel del material. 

Besökarna har också visat intresse för den sista träbåten som byggdes på varvet, berättar Janne William. En båt byggd av Jannes farmors bror, Bertil Carlsson. 
– Det är en seglande plugg, som man kallade det för. Pluggen är den man tillverkade först för att gjuta av och få en form att tillverka plastbåtar av. Men den här tillverkades som en fungerande träsegelbåt. Den har vi behållit i alla år här på varvet. Det var ett extremt svårt bygge som väldigt få, även på den tiden, båtbyggare i Sverige skulle klarat över huvud taget. Vi har sparat den som ett bevis på vilken fantastisk kompetens vi hade att bygga komplicerade träbåtar. 

Hittade ni något intressant i dag?
– Ja det gjorde vi. Till exempel Ljungströmsritningar. Ljungströmare var en mycket märklig båt på 50- och 60-talet. Ser ut som ett litet badkar och det byggdes några här, berättar Gustaf Holgersson. 
– Vi har en Ljungströmare på museet men den är byggd på NK:s verkstäder (Nordiska Kompaniet) i Nyköping, säger Eva Berglund Thörnblom. 

Efter att rekognoscerat - kommer ni tillbaka?
– Vi öppnade kistan, tittade i den men har bara gått igenom en liten bunt. Så vi måste komma tillbaka, avslutar Gustaf Holgersson.