Behovet av stödfamiljer, jourfamiljer och familjehem är stort. Resurs- och placeringsgruppen i Motala kommun har nyligen vänt sig till vårdnadshavarare med barn i grundskolan för att försöka hitta nya intressenter.
En kvinna som erbjudit familjehem i fyra år är Lena Karlsson Saranpää.
– Först trodde jag inte att jag kunde det som ensamstående, säger hon.
Samtidigt har tankarna på att hjälpa någon annans barn alltid funnits där i bakhuvudet. Lena har jobbat på förskola tidigare och är sedan många år lärare på Carlsund, på introduktionsutbildningen. Hon förklarar att hon alltid tyckt om barn och minns sin egen uppväxt.
– Jag brukade gå runt hemma bland grannarna och fråga om jag fick gå ut med deras barn i vagn, säger hon och ler.
Eftersom Lena är varannanveckaförälder känner hon att det finns både tid och utrymme för fler barn. Men det är också en prioriteringsfråga där hon valt bort andra aktiviteter för sitt uppdrag. Det definitiva beslutet att bli familjehem, medger hon, togs först emot med viss skepsis hos hennes egna tonåringar. Men med tiden vande de sig vid att ha andra ungdomar i huset.
Nu har den flicka som bott i familjen under ett år flyttat hem till sin mamma igen.
– Det känns jättekonstigt, säger Lena men förklarar att hon hela tiden vetat om att den här tiden kommer. Målet med familjehem är att barn ska kunna återförenas med sina föräldrar.
– Men det har varit häftigt att se hur hon har blommat upp.
Nu utökas Lenas familj på nytt med ett syskonpar i förskole- och skolåldern. Lena medger att hon redan börjat titta på leksaker och planera för en resa till Astrid Lindgrens värld. Hon känns väldigt förväntansfull, men säger att hon även är lite nervös över att "börja om igen" med yngre barn. Barnvagn och bilbarnstol måste inhandlas och Lena behöver ta reda på vad som gäller om hon måste vabba. Hon är medveten om att det nya uppdraget kräver större arbetsinsatser än att ha en tonåring som naturligt är mer självgående.
Vad är besvärligt med att vara familjehem?
– Första veckorna kan vara svåra. Man ska hitta rutiner och vanor och få barnen att trivas. Då är man ganska slut, säger Lena och skrattar.
Även kontakt med biologiska föräldrar kan ibland vara lite ansträngd, enligt Lena. Men själv har hon inte upplevt det.
Hon ser flest fördelar med uppdraget.
– Det är väldigt givande och man lär sig massor. Kärleken räcker till många. Det måste inte finnas biologiska band.
Hur viktig är ersättningen?
– Jag får inte räkna den som stadig, säger Lena och förklarar att man till exempel inte kan köpa ett hus med ersättningen som grund eftersom uppdraget oftast är tidsbegränsat.
– Samtidigt är det ett jobb jag gör och det kostar pengar.
Hon vill också kunna använda en del av ersättningen till att förgylla vardagen för familjen ibland. Att kunna äta ute någon gång eller planera in en resa.
– Det blir lite guldkant.
Som familjehem får man inte bara ekonomisk kompensation. Det erbjuds även stöd och råd från personal på socialförvaltningen gällande frågor som rör barnen. Men för att få bli godkänd som familjehem krävs även att det görs en utredning på den sökande.
Lena vill gärna uppmana andra att våga ställa upp för ett barn eller tonåring. Känns ansvaret att ha någon boende hos sig på heltid för stort, kan man börja som kontaktfamilj.
– Känn efter, man måste ha tid och plats, både i hjärtat och i huset.
