Dansprojektet började i september genom att dansläraren Åse Wallberg ville testa något nytt som skilde sig från hennes eget arbete som dansare och lärare. I stället för att sätta ihop en föreställning med skolade dansare med mycket erfarenhet ville hon samla personer som var motsatsen.
– Jag har jobbat en del på Bonas teaterlinje där studenterna inte har dansat så mycket sedan tidigare. Det jag märkte med dem var att det var så fantastiskt när de upptäckte de här med att dansa, att man har en kropp och att man kan använda den. Det är så många som inte så många som får uppleva det i dagens samhälle där man använder antingen hjärnan eller kroppen, säger Åse Wallberg.
Ett tiotal personer har träffats en gång i veckan för att repetera och tillsammans bygga föreställningen på egna erfarenheter om vad som får dem att känna sig levande.
– Det som är så kul är att vi är i så olika åldrar. Från femton till sextio år, vi är här på samma villkor. Jag tror det lyser igenom att vi har kul, säger Anna-Karin Pålsson, deltagare.
– Det är lite mer intimt, jag har aldrig haft en dansföreställning på det här sättet. Det ska bli intressant hur man agerar i det, säger Olivia Stanic, deltagare.
Att involvera deltagarna i föreställningen var en viktig del i arbetet.
– Om jag skulle hitta på allt så blir det ju inte så där rikt som jag vill att det ska vara. Alla har ju olika erfarenheter med sig, säger Åse.
Föreställningen visas 18 och 19 januari på Bona folkhögskola.