När socialnämnden i december redovisade sin lista över personer som inte fått insatser inom LSS i tid var siffran 35 personer. Flera av dem gällde LSS-boende.
– Det här är en del där vi får säga att vi har resursbrist. Att vi inte kan verkställa det på det sättet som vi borde göra. Den här frågan är ju prioriterad och den finns med i verksamhetsplanen inför 2020 och framåt. Vi måste få det här att fungera mer med boendestöd, och anpassar rätt insats till rätt individ, säger Maths Andersson (L), socialnämndens ordförande.
Hur långa väntetider handlar det om?
– Vi har några långa, men då har de även tackat nej. Det finns personer som har väntat i uppåt två års tid, men då tackat nej senast i år av olika skäl, säger Maths Andersson.
Under våren 2019 fick kommunen betala 750 000 kronor i straffavgift efter att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ansökt om ett ärende till förvaltningsrätten där en kvinna väntat på LSS-bostad i tre år.
Kommunen menar att eventuella flyttkarriärer ska göra mer plats. Socialdirektören berättar att man kommer bygga ett nytt LSS-boende under nästa år som just nu går under namnet Vätterrosen. Det är planerat att ligga intill Engelfabrikerna.
– Sedan ser vi över övriga delar. Det finns personer som kanske bor på gruppbostad som skulle kunna bo på en servicebostad, eller sådana som bor på servicebostad som skulle kunna bo i eget boende med tightare stöd. Så vi tittar över den här flyttkarriären, säger Pernilla Thunander.
Marianne Walter (S), 2:e vice ordförande i socialnämnden, berättar att lösningarna är något som man borde prata mer konkret om.
– Hur vi ska lösa det här har vi inte fått ett förslag på än, utan vi har ju bara pratat lite allmänt om det här problemet, säger hon.
Pernilla Thunander berättar även att Motala har ganska många platser om man jämför med andra kommuner. Men att boendesituationen också påverkas av den generella bostadsbristen.
– Det är lätt att det blir stagnation, att man flyttar in och så är det så. Det handlar inte om att flytta någon mot sin vilja. Det handlar om man har utvecklats så man inte längre trivs lika bra eller ser att man kan klara sig med ett mindre stöd. De flesta vill ju klara sig med så lite stöd som det går. Då behöver vi hjälpa till och stötta i den delen, säger hon.