I börjar av november beger sig barnmorskan och blivande sexologen Lena Vidstige söderut för att volontärarbeta på en klinik nära Diani Beach i Kenya.

– Det här är något som jag alltid har velat göra. Jag har varit i Kenya två gånger tidigare, men då har jag inte arbetat utan bara semestrat. Det har aldrig varit några lyxresor utan vi har kommit nära människorna som bor och lever där. 

Resan hon ska göra har hon satt upp med helt egna kontakter.

– I mitt jobb så har jag träffat en annan barnmorska som har varit där. Och hon hjälpte mig att skicka mitt CV till kliniken och det svar jag fick var att jag var varmt välkommen. Jag kommer bo hos en kvinna som arbetar på kliniken, säger Lena.

Hur förbereder man sig för en sån här resa? 

– Läser på, rådfrågar, packar och väger, packar om och väger igen, skrattar Lena.

Förutom att samla på sig jobberfarenhet så har Lena ytterligare ett syfte med resan. De berör hennes pågående utbildning på masterprogrammet i sexologi.

– År fyra ska man skriva sin uppsats. Så jag tänkte att jag ska hitta något ämne och göra en studie på där nere. Jag hoppas att hitta något inom SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Man arbetar även med det här i Sverige, men i Kenya blir det på helt andra villkor. I så fall så är min tanke att komma tillbaka om ett år och hämta material till min uppsats.

Vad kommer du arbeta med när du väl är på plats?

– Jag kommer ha barnmorske- och sjuksköterskeuppgifter, mitt huvudsyfte är inte att vara med på förlossningen. Jag vurmar mer för mödravård, att förhindra graviditet, eller planera graviditet och hjälpa till med familjeplaneringen och tiden efter när barnet är fött.

Lena började tidigare i år en insamling för tillmatningskoppar för nyfödda som behövs på kliniken, men insamlingen växte sig snabbt större än så.

– Jag fick en idé och la ut en förfrågan i en köp och säljgrupp på Facebook om att jag ville köpa koppar. Gensvaret var jättestort och folk skänkte koppar. Men jag fick också skor, block, pennor, babykläder, plåster, kondomer, och menskoppar. Jag har liksom fått allt som man kan tänkas behöva, och det ska jag ta med mig ned till kliniken.

Hur tänker du kring att du kommer till ett fattigt område som kvinna från ett välbärgat land?

– Man måste vara väldigt ödmjuk. Jag tror att jag kommer lära mig mer än vad jag kommer kunna lära dem. Sen har jag kunskapsmässigt mycket i bagaget i och med mina utbildningar, men jag vet inte om det alla gånger är användbart.