Ola Wretemark äger tillsammans med sin fru skogsmark i Mjölby, Boxholm och Ulrika. "Skogen finns längst in i mitt hjärta", säger han.
– Skogen finns längst in i mitt hjärta, säger skogsägaren Ola Wretemark.
Ola Wretemark bor utanför Strålsnäs och äger tillsammans med sin fru flera skogsfastigheter i Mjölby, Boxholm och Ulrika. Han är en av många som drabbats av vinterns återkommande stormar, där framför allt Malik orsakade stora skador på skogen.
– Jag har försökt att sköta skogen med hjärtat. Jag vill att det ska vara så fina skogar som möjligt när jag lämnar över till nästa generation. Då blir man extra ledsen när man drabbas av stormar och angrepp från granbarkborre.
Ola Wretemark är en stor skogsägare med 930 hektar produktiv skog i Östergötland.
– Det är flera tusen träd som har blåst omkull för mig. Ser man till arealen har jag drabbats mindre än många andra som har haft otur eller skött skogen på ett annat sätt än vad jag har gör.
En del av träden som blåst ned under vinterstormarna går till massaved.
Att få fram ett pris för skogsskadorna i kronor och ören är svårt.
– Kostnaden att ta hand om skadorna från stormarna överstiger oftast virkesvärdet. De kan landa på över 50 procent av vad jag skulle få för virket.
– Jag driver skogsbruket produktionsinriktat och intensivt, men försöker ändå bruka skogen med varsamhet och med hänsyn till naturen. Jag har till exempel investerat i en mindre skogsmaskin som jag gallrar med, allt för att minimera markskador och spara så många träd som möjligt.
Ola Wretemark menar att skogsägarna känt till konsekvenserna av en alltför ensidig föryngring av granskog. "Vi har blundat för problemet."
Enligt Ola Wretemark är anledningen till att så många träd blåser omkull en kedja av ekologiska samband, som har sin början i skogens konung älgen.
– Under många år har vi haft en olycklig förvaltning av klövvilt, främst av älgstammen. Det har varit obalans i skogen, med ett högt betestryck från älgen.
– Vi skogsägare, inte minst jag själv, har bara haft ett alternativ och det är att föryngra med gran.
Enligt Ola Wretemark har det uppstått problem när fel träd har planterats på mark där de inte lämpar sig.
– Man kan till exempel se platser där man planterat gran på mycket magra marker. Man har gett upp kampen mot älgen. Gran har planterats där det borde varit tall istället. Gran som planterats på olämplig mark drabbas oftare av rötangrepp i tidig ålder. De angripna träden blåser lättare ned vid en storm och utsätts oftare för angrepp av granbarkborren.
Arbetet med att röja upp efter vinterstormarna, och framför allt Malik, pågår för fullt.
Ola är självkritisk och menar att han och andra skogsägare borde sett problemen tidigare.
– Vi har blundat för problemet. Det är en ekologisk katastrof med all granplantering. Granskogen, med sitt mörker kväser undervegetationen.
– Vart har blåbärsriset tagit vägen som vi förr hittade i tallskogen? Om du går in i en tät granskog idag så hittar du knappt ett grässtrå. Jag är förvånad att miljörörelsen har tagit så lätt på att granskogen håller på att ta över skogslandskapet.
"Jag vill att det ska vara så fina skogar som möjligt när jag lämnar över till nästa generation. Då blir man extra ledsen när man drabbas av stormar och angrepp från granbarkborre", säger Ola Wretemark
Den ensidiga planteringen av gran har slagit tillbaka på älgen.
– Sedan 80-talet har vi nästan halverat älgstammen, ändå har en vuxen älg idag bara en fjärdedel av den betesyta som fanns då. Älgen har nästan ingen tall eller bärris att beta.
Konkurrensen med rådjur, dovhjort och kronhjort har ökat. De äter upp växter i tidigt stadium, innan de hinner växa upp och bli mat till älgen.
– Man kan säga att det är väldigt synd om älgen. Jag är verkligen ingen älghatare, det är ju skogens konung.
– Jägarorganisationerna har inte tagit problemen på allvar. De har velat ha kvar en stor älgstam. Även de har börjat inse att vi behöver få tillbaka tallskogen igen.
Ola tror att med milda vintrar i framtiden blir stormar vanligare och att vi kommer få acceptera fortsatta problem med granbarkborren.
– Vi kan aldrig gardera oss mot stormar och insektsangrepp.
"Om du går in i en tät granskog idag så hittar du knappt ett grässtrå", säger Ola Wretemark.
Men Ola Wretemark har några tankar hur han tror att man kan minska skadorna från vind och granbarkborre.
– Det är viktigt att man från början väljer att föryngra med rätt trädslag på rätt mark. Man ska i möjligaste mån undvika att ha öppna hyggeskanter mot väster, efter som det är den vanligaste vindriktningen.
En annan del handlar om att gallra skogen vid rätt tidpunkt.
– Jag brukar göra en första gallring så tidigt som möjlig, när granskogen är runt 20 år. Det kostar mer, men det minskar risken att skogen blåser omkull. Då plockar jag bort 30 procent av träden. Låter man träden bli för gamla och långa blir de mer vindkänsliga.
Ola är trots vinterstormarnas skogsskador optimistisk inför framtiden.
– Vi får alltmer snabbväxande träd. I framtiden kommer vi kunna skörda träden när de är betydligt yngre och då minskar vi också risken för insekter, röta och vind.