Vi vÀjer för en grÀvmaskin som snÀllt kör Ät sidan pÄ vÀgen fram till Anna och Daniel Stjernbergs villa pÄ Södra StrandvÀgen i Mjölby. HÀr, pÄ SvartÄ strand, byggs det för fullt. MÀngder av lÀgenheter i höga hus förstÄs, och sÄ dÀrtill fem villor som frÄn utsidan bara skiljs Ät av kulören pÄ fasaderna och ytterdörrarna.
Det sista i raden, dÀr Anna och Daniel bor, Àr rött med gul dörr. FÀrgen pÄ dörren gjorde Anna lite brydd till en början, men hon har vant sig.
â Ă h nej, inte gult, tĂ€nkte jag nĂ€r jag fick se den, men det funkar faktiskt ihop med vitt.
Vi blir inslÀppta genom en sidodörr och Anna sÀger Ät oss att lÀgga vÄra snöblöta jackor pÄ en bÀnk.
â Det hĂ€r Ă€r ju groventrĂ©n, sĂ€ger hon.
Mjaa, det tar emot att smutsa ner. För den hÀr groventrén gÄr minsann inte av för hackor; vita vÀggar, vita tak, ljust klinker pÄ golvet, vita bÀnkar, hyllor, byrÄer... HÀr kommer man inte traskandes med leriga stövlar och sandiga vantar inte!
Anna skrattar.
â Det var en lyckotrĂ€ff att bygga om den hĂ€r delen av huset till en andra entrĂ©, sĂ€ger hon. Nu kan vi ha rent och snyggt i den âvanliga hallenâ pĂ„ andra sidan köket.
Ja, för faktum Àr att vi stÄr i det ursprungliga garaget. Anna och Daniel valde att behÄlla en del av det, sÄ mycket att bilen gÄr in, och bygga in den övriga ytan i bostaden, som en groventré just.
Det var ett av vÀldigt mÄnga val och beslut som skulle tas under byggtiden. Huset, uppfört av Göta stenhus, hade en bestÀmd form och fÀrg pÄ utsidan och ett grundutbud pÄ insidan. I övrigt var kriterierna att material och fast inredning, sÄsom kök och vitvaror, skulle komma frÄn lokala leverantörer i Mjölby, men dÀrutöver hade varje köpare till de fem villorna mycket att sÀga till om.
â Det Ă€r jĂ€tteroligt för varje familj har tĂ€nkt helt olika. Hus nummer 2 tog initiativet till en grillfest i somras och dĂ„ var vi runt pĂ„ visning hos alla. Och sĂ„ bjöd hus 4 in till glöggfest före jul. Det Ă€r kul att se alla olika lösningar, sĂ€ger Anna.
FrĂ„n det runda â vita â köksbordet dĂ€r vi sitter och pratar har man överblick över första vĂ„ningen med öppen planlösning. Det sprakar i kaminen, som enligt ritningarna skulle stĂ„ mitt i rummet, men som Anna förhandlade bort mot en yttervĂ€gg för att fĂ„ mer plats för soffa och vardagsrumsdel. Hela lĂ„ngvĂ€ggen, pĂ„ bĂ„da sidor om kaminen, bestĂ„r av fönster och glasdörrar frĂ„n golv till tak. Knappt hundra meter bort rinner SvartĂ„n och pĂ„ andra strandkanten mitt emot tar Kvarnparken vid.
â Det Ă€r sĂ„ mysigt att sitta hĂ€r pĂ„ sommarkvĂ€llarna nĂ€r det Ă€r musik eller quiz i parken, sĂ€ger Anna.
FrÄn vardagsrummet gÄr vi ut i uterummet som egentligen Àr mer av ett innerum.
â Jag kallar det för stilla rummet, sĂ€ger Anna.
Daniel, som lÀmpligt nog Àr snickare i botten, har stÄtt för byggandet. Liggande, bred, vitmÄlad panel pÄ vÀggarna, vikbara fönsterpartier i tre vÀderstreck, ljusgrÄtt klinker pÄ golvet och kanalplast i taket som slÀpper in mycket ljus. Ett stort bord med vita stolar, vilfÄtöljer och en vit bÀnk.
â Det Ă€r inte helt och hĂ„llet vinterbonat men om vi öppnar och slĂ€pper ut vĂ€rmen frĂ„n kaminen sĂ„ blir det snabbt skönt.
Ernst Kirchsteiger fÄr ses som nÄgot av en husgud i familjen och har bidragit med lampan över köksbordet, ljuskronan över vardagsrumsbordet och en hel del ljuslyktor och annat fint i ljusa toner. Men han Àr inte helt utan konkurrens! Vid de höga fönstren stÄr tre höga, vackra ljusstakar av vitmÄlade rundstavar i betongfötter som Daniel gjort och som helt klart kan mÀtas med den nÀrkingska inredningsguruns alster.
Huset Àr i tre vÄningar och frÄn bottenplanet försvinner en betongtrappa upp till mittenvÄningen. Den Àr vitmÄlad och liksom integrerad i de vita vÀggarna. Vi trampar uppför och möts av ett allrum med vit soffa, vita schÀslonger, sovrum och walk in closet. Allt i vitt eller ljusa fÀrger. Lugnt och vilsamt för öga och sjÀl.
Ytterligare en vit trappa upp ligger barnens rum. Agnes, 21 Är, Àr för tillfÀllet pÄ Nya Zeeland och Alma, 18, lÀser till frisör i Linköping och bor fortfarande hemma.
De har anammat den ljusa stilen?â Ja, numera gillar de det. Men för nĂ„gra Ă„r sedan, nĂ€r jag började mĂ„la allt vitt i vĂ„rt förra hus, tjöt de âsluta nuâ efter ett tag. Men de har vant sig.
â SjĂ€lv blir jag glad av vitt. Det gör mig lugn. Jag vill inte ha en massa fĂ€rger som rör till det i huvudet. Vitt, och dĂ€rtill gröna vĂ€xter, det Ă€r min melodi.
Vi gÄr ner igen. Utanför de stora fönstren ligger snön som ett tÀcke över trÀdÀcket och förstÀrker intrycket av allt det vita.
Det Ă€r första vintern och vĂ„ren i huset. Anna och Daniel flyttade in 1 juli i fjol. Ja, flytten förresten â den var pĂ„ sĂ€tt och vis inte helt planerad. I 19 Ă„r hade familjen bott i stationshuset i VĂ€derstad och byggt upp det till ett trivsamt hem. Men nĂ€r barnen blev stora och klarade sig allt mer pĂ„ egen hand och allt skjutsande fram och tillbaka inte lĂ€ngre var nödvĂ€ndigt började framför allt Daniel lĂ€ngta till stan.
â Vi skulle Ă„ka pĂ„ bio i Linköping en kvĂ€ll och fick passa bĂ„de buss och tĂ„g för att slippa ta bilen, sĂ€ger Anna. Och plötsligt kom det liksom över oss â vad gör vi i VĂ€derstad?
Sagt och gjort. Tomten i Mjölby dök upp och förutsÀttningarna var de rÀtta. Dessutom fick Anna nytt jobb pÄ en förskola pÄ gÄngavstÄnd frÄn det blivande huset.
â Jag vet inte om man kan kalla det en 40-Ă„rskris sĂ€ger Anna och skrattar, men pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kĂ€nns det som en nystart. Inte för att vi behövde det, men det var Ă€ndĂ„ hĂ€rligt att fĂ„ börja planera nĂ„got alldeles nytt tillsammans. Man har utgĂ„tt frĂ„n barnen under sĂ„ mĂ„nga Ă„r, och Ă€ven om de alltid kommer att vara viktigast sĂ„ Ă€r det hĂ€r vĂ„rt projekt. Plötsligt var det Daniel och jag och vĂ„r gemensamma vilja som rĂ€knades. Det Ă€r hĂ€ftigt!