Konceptet startade i Polen 2012, men fick fart i Skåne under 2014. Skånska galleristerna Joanna Segelströms och hennes son Mikael startade då affärskonceptet Timeless, vars investeringsupplägg kom att kallas "Art return investment". Kunderna erbjöds att köpa konstverk med löfte om att galleriet skulle köpa tillbaka verket några månader senare med garanterad avkastning. Kundernas vinster låg mellan 10 och 50 procent av investerat belopp. Affärsidén – som i marknadsföringen jämfördes med företagsobligationer – var ohållbar. 2018 blev konkursen ett faktum för Timeless gallery group, vilket Sydsvenskan länge bevakat. Enligt konkursförvaltaren var Joanna och Mikael ständigt beroende av nya kunders pengar för att kunna betala skulderna till de tidigare kunderna.  

Priserna på konstverken trissades ständigt upp – en sammanställning av en värdering beställd av konkursförvaltaren visar att priserna överstigit marknadsvärdena med i genomsnitt 4 000 procent. Få kunder insåg att konstverken var kraftigt övervärderade. Det var inte konsten som intresserade dem, utan den fördelaktiga räntan på affären – som i praktiken var mer ett lån än ett köp. Oftast bytte inte ens konstverken ägare, utan blev ståendes kvar i galleriet tills dess att tiden enligt återköpsavtalet löpt ut. Som förevändning hävdade Joanna Segelström att lånen från kunderna skulle finansiera företaget i väntan på att amerikanska "byggherrar" skulle köpa konst för ännu större summor. Några byggherrar har dock aldrig funnits. Att beteckna avtalen som köp istället för lån gjorde att Joanna Segelström kunde kringgå flera nackdelar förknippade med traditionella lån. Bland annat blev vinstskatten lägre för köparen och kostnaderna kring pantsättning kunde undvikas.

Timeless var störst i Polen men fick fäste på två håll i Sverige –  i Malmö och trakterna kring Linköping. Här kräver ett 20-tal kunder tillbaka flera miljoner av konkursboet – pengar de anser sig ha förlorat. I sitt arbete med att försöka återbringa pengar till konkursboet lämnade konkursförvaltaren Patrik Kalman i våras in stämningsansökningar till tingsrätter runt om i landet. Han anser att agenterna, och de kunder som tjänat stora pengar, borde ha insett att uppgörelsen var ett pyramidspel. I Linköping krävs en agent och hans företag, som inte är verksamt i konstbranschen, på närmare 9 miljoner kronor. Stämningsansökan är inlämnad, men är ännu inte utfärdad. Det är möjligt att mannens advokat och konkursförvaltaren får till en överenskommelse. Två kunder krävs också på pengar. Stämningsansökningarna gäller en man i Linköping som krävs på närmare 1,2 miljoner och en man i Åtvidaberg som krävs på nästan tre miljoner. 

I våras friades Joanna och Mikael Segelström från misstankarna om bedrägeri i Sverige. Åklagaren sa då i en intervju med Sydsvenskan att det inte gick att bevisa att de medvetet bedragit sina kunder. I Polen är Joanna fortfarande misstänkt för penningtvätt och otillåten bankverksamhet. Det är även i Polen som åklagaren via Interpol efterlyst Joanna. Hon och Mikael Segelström har varit försvunna sedan sommaren 2018.

Fotnot: Vi har försökt få tag i Joanna och Mikael Segelström utan att lyckas. Konkursförvaltare Patrik Kalman vill inte svara på frågor, utan hänvisar till förvaltarberättelsen.