Ge igen med samma mynt eller byta jobb, det kan vara alternativen för kvinnor i machoyrken. Men aldrig i livet att Erica skulle sluta köra långtradare.
Med sina 1,54 är det på håret att hon når upp till lastbilens dörrhandtag. Ändå är det få platser hon känner sig så hemtam vid som just vid stora fordon.
– Pappa var yrkeschaufför och jag började köra grus ensam med hans lastbil när jag var 11 år. Det är förhoppningsvis preskriberat nu, ha ha.
Hela uppväxten bestod av dumprar och grävmaskiner.
– Men jag ville såklart revoltera och valde lastbil och långtradare i stället.
Efter transporttekniskt program i gymnasiet tog hon fler certifikat och jobbade på olika åkerier med att köra flis och skrot. Ofta med 24 meter långa och 60 ton tinga ekipage.
– Det var mycket finlir när man skulle backa in ett sådant 2,60 meter brett fordon i en tremetersglugg i skogen, utan backkamera, i mörkret och med träd och diken överallt längs smala skogsvägar. Men så kul!
Beskriv tjusningen.
– Det är en häftig känsla att framföra och behärska ett jättestort fordon. Man får själv lösa olika utmaningar och dessutom blir det mycket mänsklig kontakt, då vi slänger käft, vid lastning och lossning.
Nämn ett roligt uppdrag.
– Att nattetid lasta 40 ton flis vid en flisterminal och köra till ett värmeverk någonstans. Och så AC/DC:s "Thunderstruck" på högsta volym. Det är bra flismusik.
2002 blev Erica rejält sjuk. Hon jobbade jämt, ofta nätter, och sov alldeles för lite. Kände att det var "något skit" i kroppen, men hon är inte sorten som stannar hemma för att hon har lite feber. Slitvargen åkte till jobbet ändå.
– Jag hade hjärtmuskelinflammation, låg inlagd på hjärtintensiven, var sjukskriven i två år och fick ett ultimatum av läkaren: Fortsätt med det du gör – och dö – eller byt bransch.
Efter sjukdomen pluggade hon till trafikskolelärare i Karlsborg och började jobba som trafiklärare för buss och lastbil. Företaget såldes 2009 och med två små barn bestämde sig Erica för att ta steget och starta eget. I februari fyller Linköpings Tungutbildning tio år.
– Jag jobbar visserligen väldigt mycket nu också. Jag behöver nyanställa men det är svårt att hitta rätt personal. Jag har inte lika oregelbundna tider och det är bra för hjärtat. Jag älskar mitt jobb!
Erica är van att tackla sexism och fördomar. Det är inget hon gör någon stor affär av.
– Jag är varken ett mähä eller en dryg "Diesel-Doris". Mina kunder märker snart att jag är professionell och kan min sak. Men visst kan jag vara rapp i truten om det behövs. Jag hade en elev som första gången vi skulle köra sa "Ska jag betala 1 000 spänn i timmen för att åka med ett fruntimmer. Helvete!" Senare blev vi bra polare. Andra kan säga "Va, är det du som är läraren?"
Vad längtar du mest efter?
– Semester. Jag hade en vecka i somras men då spikade jag 67 kvadratmeter altan. Sånt där är knepigt när man är sin egen.
Vad är du mest stolt över av ditt livs bedrifter?
– Att jag vågade starta eget när min minsta bara var fyra månader.
Din största utmaning i livet?
– Att jag från en äldre lastbil jobbade mig upp så att jag kunde köpa två nya lastbilar, samtidigt som jag skötte barn och en liten gård.
Beskriv dig själv med fem ord.
– För det mesta glad, energisk, kan snabbt bli arg, mån om andra, jobbar på att kunna ta mer hjälp av människor.
Om du fick resa i tiden?
– Till 1988 och vår gård Västerby för att träffa farmor och farfar.
Vilket är ditt allra sämsta köp?
– Ett par vita högklackade skor som jag köpte för två år sedan och aldrig använt. Jag har 47 par skor.
Vad gör du helst en ensam ledig dag?
– När det äntligen händer så tar jag en stund i bastun, därefter en film och soffhäng.
Något du är extra nöjd med, i din personlighet?
– När jag når fram till mina kunder och resultatet blir ett körkort.
Om du vore ett djur?
– En katt som myser hela dagarna.
Var surfar du när ingen ser?
– Ridsport.
När är människor riktigt pinsamma?
– Fulla medelålders män som försöker vara roliga.
En egenskap du högaktar?
– Ärlighet.
Vad gör dig riktigt arg?
– När jag lagt ned min själ för att hjälpa andra och får skit tillbaka.
Ett annat yrke som också hade passat dig?
– Ridande polis.
Var trivs du allra bäst?
– I skogen med fåren en varm vårdag.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Choklad!
Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?
– Min blivande livskamrat, vem det nu kan tänkas vara . . .
Vilket erbjudande hade du inte tackat nej till?
– Att få bo på en öde ö i Karibien under vinterhalvåret.