Första gången Plantagon blev en nyhet i Linköping var 2010. Då hade de kontaktat Tekniska verken med en fråga om att få använda överskottsvärme från fjärrvärmepannan.
Sen dess har det skrivits och snackats åtskilligt om det 60 meter höga växthus som Plantagon International AB planerar – men mer än så har det inte blivit.
Nu har bolagets vd Owe Pettersson återigen kontaktat Linköpings kommun. Han vill förhandla fram nya villkor.
– De är angelägna att få till en diskussion och det ska vi försöka med under våren. De har fått några nya finansiärer som vill tänka bredare, berättar Bill Eriksson, som är senior advisor på mark- och exploateringsavdelningen i Linköpings kommun.
Han kommer att föra diskussioner med bolaget, men redan nu är han tydlig med att Plantagon inte kan få precis som de vill.
– Nej, det finns ju en plan i botten och den gäller. I det första läget pratade man om 17 våningar, men nu vill man inte bygga så högt. Vårt svar är att vi vill se de här 17 våningarna. 16 eller 15 kan väl gå, men det får inte bli en stubbe eller ingenting, säger Bill Eriksson
Samtidigt som Plantagon vill krympa växthuset vill de också köpa mark vid sidan av växthuset. Det rör sig då om mark med färdig detaljplan som tillåter bilservice, industri, kontor och lager – alltså mark med ett relativt högt värde.
– Men vi jobbar inte med direkttilldelning av mark, vi vill ju inte sälja bara för att de ska kunna göra pengar på marken, säger Bill Eriksson.
Samtidigt är det naturligt att Plantagon ställer frågan. Utan Plantagon hade just det här markområdet inte blivit detaljplanelagt och att kommunen från början ställde upp berodde på att Plantagon förde fram en idé som tillförde något helt nytt.
Ett 17 våningar högt växthus vid E4 hade blivit ett landmärke.
Linköpings kommun gjorde detaljplanen på sin egen mark, de planlade ett område på 39 000 kvadratmeter utmed E4. Innan detaljplanen påbörjades skrevs ett avtal med Plantagon, de fick då option på att köpa en mindre del av det planlagda området för sitt växthus.
Optionsavtalet skrevs 2012 och gav Plantagon rätt att inom fem år köpa 6 446 kvadratmeter. För detta erlade Plantagon en handpenning på 350 000 kronor.
Linköpings kommun ser området som en investering, de tar en del kostnader som sedan kommer åter till kommunen den dagen som marken säljs.
Hittills har kommunen investerat 1,4 miljoner kronor i form av arbete med detaljplanen och 5,8 miljoner kronor för vägar och annan infrastruktur.
Haken i detta projekt är att det var Plantagon som skulle locka övriga näringslivet, men för att Plantagon ska börja bygga krävs ett eller ett par kontrakt med hyresgäster och det har inte lyckats.
– Det är ett större problem än vi trott. Trots att det är en liten marknad i Linköping så ligger det inte så centralt som flera önskat, sa Owe Pettersson i Sveriges radio Östergötland i oktober 2016.
Nu är han svår att få tag i, vi har sökt honom via mejl och telefon sedan 9 januari. Det närmaste vi kommit honom är ett sms-svar att han ringer "under nästa vecka".
En titt i Plantagons årsredovisning visar att den löpande affärsverksamheten går mindre bra. Under 2017 hade Plantagon intäkter på 457 722 kronor och kostnader på 9 521 944 kronor. Inte någon gång sedan bolaget startade 2008 har de lyckats tjäna pengar.
Samtidigt har Plantagons planerade växthus rönt uppmärksamhet i flera länder och optimismen kring Linköpingsprojektet har varit påtaglig. Redan i februari 2012 arrangerades det traditionsenliga "första spadtaget".
Det är förvisso alltid symboliskt men det brukar åtminstone tas i närheten av byggstarten.
När Plantagon bjöd in dåvarande kommunalrådet Paul Lindvall (M) att hålla i den treskaftade spaden var inte ens detaljplanen påbörjad – och något bygglov har Plantagon fortfarande inte sökt.
Paul Lindvall har lämnat kommunpolitiken, men han tycker fortfarande att det är rätt av en kommun att låta alla idéer få en chans. Så länge inte kommunen satsar pengar ser han inga hinder.
– Det avgörande är att en kommun inte tar orimliga risker eller kostnader. Inga skattepengar har gått till det här, pengarna har tagits ur exploateringsbudgeten och det finansieras sedan av den som köper marken. Kan inte projektet förverkligas är det naturligtvis tråkigt, men det har ingen avgörande inverkan på kommunens ekonomi. Infrastrukturen kommer till nytta så småningom, säger han.
Bill Eriksson på mark- och exploateringskontoret uppger att värdet på marken sattes till mellan 700 och 1 000 kronor per kvadratmeter när optionsavtalet med Plantagon skrevs. Det högre priset skulle bara användas om tomten var mindre än 3 000 kvadratmeter. Plantagons tomt, som var större än så, skulle därmed ha kostat cirka 4,5 miljoner kronor.
Det angivna kvadratmeterpriset innebär att hela industriområdet har ett värde för kommunen som är i storleksordningen 20–40 miljoner kronor beroende på hur stora tomter som säljs och beroende på hur mycket mark som går åt till vägar.
Eftersom Plantagon inte fullföljt optionsavtalet kan Linköpings kommun nu sälja även "deras" tomt till någon annan.
Största ägare i Plantagon International AB är fortfarande Onondaga Nation, en grupp som tillhör den nord-amerikanska ursprungsbefolkningen som lever i delstaten New York. De äger 80 procent av bolaget, övriga delägare är bland andra vd Owe Pettersson och tidigare vd Hans Hassle.