Kontakten mellan skolan och näringslivet är viktig för att ungdomar ska få förståelse för vilka möjligheter det finns på arbetsmarknaden. Det kan vara särskilt viktigt i områden med hög arbetslöshet.
– Vi säger i stället "områden med stor potential". Företagen behöver hjälp. De behöver träffa ungdomar i de här områdena för att förstå att det är affärsmässigt för dem. Här finns arbetskraft, förklarar Jonas Bygdeson.
Förebilder från näringslivet
För cirka fem år sedan startade Jonas Bygdeson – som vuxit upp i Linköping och studerat till civilekonom på LiU – ett företag som bygger på att ge ungdomar i skolan förebilder i form av personer – coacher – från näringslivet. Kommunen, eller huvudmannen, kan teckna avtal med My dream now som sedan tar fram representanter från olika företag. Exempel på företag de arbetar med är Länsförsäkringar, KPMG, Fujitsu och Nordea. De kommer ut i skolorna och pratar med eleverna.
– Syftet är att eleverna ska få träffa en spelutvecklare eller en ingenjör eller något annat. Syftet är inte att företagen ska göra reklam. Vi har gjort ett program för coacherna i skolan. Det handlar om att ta reda på vad eleverna drömmer om att få jobba med och om hur de ska kunna nå dit.
"Skapa goodwill"
Han konstaterar att det är betydelsefullt för eleverna, men även för coacherna:
– Vi vet att det skapar ett mervärde för företagets medarbetare att komma ut i skolorna. Man blir stolt över att ens företag vill satsa på en sådan här sak och det kan i sin tur skapa goodwill som gör själva företaget attraktivt, säger Jonas Bygdeson.
My dream now är aktivt i bland annat Stockholm, Malmö och Göteborg. Jonas Bygdeson noterar att det blir allt svårare för ungdomar att få prao-platser, alltså en kort praktisk arbetsorientering på något företag. Det skapar ett avstånd mellan ungdomarna och arbetslivet.
– Ungdomar behöver förebilder. Många växer upp utan att se någon som jobbar med något annat än det som finns alldeles i närheten, i bostadsområdet i ett miljonprogram. Samtidigt har vi stor kompetensbrist i Sverige. Det rimmar illa, fortsätter han.
Det är också en fråga om var man bor, i vilket område man växer upp.
– Jag frågade en skolklass i Kista i Stockholm om de kände någon som jobbade på Ericsson. Ingen gjorde det. Sedan frågade jag mina barn samma sak. Och de kände hur många som helst av sina kompisars föräldrar, säger Jonas Bygdeson.
My dream now finns i Linköping i ett samarbete med resursskolorna för elever med extra behov. Men Bygdeson tycker att kommunen är svårflörtad.
– Vi har haft lite svårt att komma in i Linköping. Vi har bland annat haft kontakt med Skäggetorpsskolan, men det har varit svårt. Det kan bero på att många organisationer vill ha tid i skolorna, säger han.