Leif och Arvid Pettersson har problem med vildsvin i sitt jordbruk.
På Kolstorps gård mellan Ljungsbro och Borensberg är morgonpasset nyss avslutat och utanför ladugården sitter hela styrkan och fikar. För Arvid Pettersson är kaffet välbehövligt. Han har nämligen varit uppe till klockan fyra inatt.
– Jag tog lite sovmorgon idag så jag fick i alla fall fyra timmars sömn, säger Arvid.
Arvid berättar att han har varit ute och bevakat vetefälten hela natten. Den här natten sköt han fyra vildsvin.
– Fem nätter i rad har någon varit ute. I natt hade Arvid tur. När andra går och lägger sig efter fotbollsmatchen åker vi ut och letar vildsvin, säger hans pappa Leif Pettersson.
Såhär års gillar vildsvinen att äta vetet som Arvid och Leif odlar för att använda som foder till sina kor. Arvid säger att vildsvinen kan vara svåra att upptäcka ute i det höga vetet, men på Kolstorp har de kikarsikten som fungerar i mörker till sin hjälp. För Arvid och Leif orsakar vildsvinen stora förluster.
Uppätna veteax bredvid hela ax som sitter kvar på sitt strå.
– Det är hundratusentals kronor. De äter ju upp det vete vi behöver som foder till korna. Det kan handla om miljonbelopp på en enskild gård. Det är väldigt svårt att beräkna, men vi ligger inte långt därifrån, säger Arvid.
Förutom att äta grödor så bökar vildsvinen upp jorden. De river upp stenar som kan fastna i maskiner och det blir svårt att odla där de har bökat.
Enligt statistik från Lantbrukarnas riksförbund, LRF, förstör vildsvinen 85 400 ton spannmål i Sverige varje år och det spannmålet hade räckt till ungefär 16 brödlimpor per svensk. Skadorna som vildsvinen orsakar kostar svenska jordbrukare totalt två miljarder kronor om året.
Arvid bedömer att vildsvinsskador kostar hundratusentals kronor varje år på Kolstorp.
LRF:s ordförande Palle Borgström skrev förra veckan i ett blogginlägg att förbundet har samlat in 13 000 påskrifter i en namninsamling. Målet med namninsamlingen är att minska den svenska vildsvinsstammen med 90 procent och nu har ordföranden skickat de 13 000 namnen till landsbygdsminister Peter Kullgren.
– Den är jättebra och vi har skrivit på, säger Leif Pettersson.
– Det är en omöjlighet att uppnå det, men det är jättebra att ha högt ställda mål, fyller Arvid i.
Efter att Arvid skjutit vildsvinen spenderade han flera timmar i slaktboden. Exempelvis behövde han ta ut inälvorna, som kan börja jäsa om det dröjer för länge.
Jim Forsberg är vilthandläggare på Länsstyrelsen Östergötland. Han säger att det är svårt att inventera hur många vildsvin som finns, men att Östergötland är ett av landskapen som har flest.
– Det man kan följa är ju avskjutningsstatistik. Om det skjuts fler vildsvin så har troligtvis vildsvinsstammen ökat. Östergötland är ett av länen som har ganska mycket vildsvin, säger han.
Han vill inte uttala någon åsikt om LRF:s namninsamling, men han tycker att det gäller att balansera nivån av vildsvin så att skadorna för jordbruket inte blir för stora, samtidigt som tillgången till viltkött finns kvar i tillräcklig utsträckning.
– Vildsvinen är en resurs i form av viltkött. Så det är viktigt att hitta en balans så att de här aspekterna inte tar ut varandra. Alltså skadebilden kontra resursen i form av viltkött från vildsvin som ska finnas i den svenska faunan, säger han.
Under sommaren äter vildsvinen av grödorna och på vintern bökar de upp åkrarna.
Det är aldrig oproblematiskt att gå in och styra en population av någon art. Det berättar Anna Eklöf som är professor i ekologi på Linköpings universitet. Men vildsvinen är ett speciellt fall, eftersom vi inte har några rovdjur som kan hålla nere populationen på egen hand.
– Det är alltid känsligt att reglera en art så kraftigt, men här har vi ju ett tydligt problem som gör att vi behöver förvaltning, säger hon.
Eklöf är osäker på om en minskning med 90 procent är rimlig, men hon tror att det skulle vara bra med en tydligare plan för hur många vildsvin som ska finnas i Sverige.
– Vildsvinen gör också ekosystemtjänster, men det blir ju mycket skador.
Skyddsjakt på vildsvin är, enligt Naturvårdsverket, tillåtet under hela året om de befinner sig på jordbruksmark och gör skada på grödorna där.
Arvid och Leif får erbjudanden från folk som vill hjälpa till med skyddsjakten, men medhjälparna är ofta inte villiga att ta de långa nattpassen, eller så tröttnar de snabbt. Arvid Pettersson är tydlig med att han helst skulle slippa vara ute och jaga vildsvin på nätterna.
– Det här är skyddsjakt. Det är ingen jakt för nöjes skull, utan det är en arbetsuppgift. För varje gris som skjuts i skyddsjakt har man misslyckats i sin förvaltning, säger han.