Efter förra veckans misstroendeförklaring mot Stefan Löfven måste statsministern under måndagen meddela talmannen om han avgår eller tänker utlysa extraval.
Väljer Löfven extraval så ska det hållas inom tre månader. Om han inte väljer något av alternativen kommer talmannen, alltså Andreas Norlén, att som det heter, entlediga statsministern och utlysa talmansrundor.
Det innebär att talmannen ska sondera terrängen för en ny möjlig regeringsbildning, som mycket väl kan sluta i att Stefan Löfven blir kvar som statsminister. I alla händelser så sitter Löfven kvar tills dess att en ny regering är klar. Det förklarar Johan Wänström lektor vid institutionen för kultur och samhälle (KOS) och Centrum för kommunstrategiska studier (CKS) vid Linköpings Universitet.
Själv tvekar han lite inför uppmaningen att gissa utgången, extraval eller talmansrundor. Det kan hända så mycket på kort tid, säger han.
Men med tanke på utspelen – efter att regeringen fallit – som Annie Lööfs om att hon kan tänka sig att stryka marknadshyror i januariavtalet, så säger Johan Wänström att det mest troliga är att landet går mot ett extraval.
– Men hade du frågat mig för bara någon vecka sedan hade jag nog inte sagt samma sak. Just nu jobbar partierna för högtryck och det som tydligast visar att det förhåller sig så är att det är så tyst, säger han.
Johan Wänström tycker egentligen inte att det som hänt är så konstigt. Det har varit en pågående situation i princip sedan regeringen tillträdde efter valet 2018.
Han menar att det som händer nu visar att demokratin fungerar, alldeles oavsett om det är jobbigt med ett nyval eller om det är bra eller dåligt för landet.
Att landet styrs av fem partier varav bara fyra har haft något att säga till om, har sakta men säkert lett fram till en splittring, menar han.
Den fria hyressättningen blev droppen för V.
– Det här kunde hänt för ett eller två år sedan. Men det var nu som gränsen passerades för Vänsterpartiet. Det är deras rätt att använda sina mandat på det här sättet.
Ser han det från en centerpartistisk synvinkel så konstaterar han att Centern tog ett väldigt stort steg när de stöttade Stefan Löfvens regering och de vill få genomslag för sin politik, där fri hyressättning ingår.
– Utan en chans att få gehör för sin politik så skulle de aldrig ha stöttat regeringen till att börja med. Att plötsligt börja backa från sin egen politik, går inte. Vi har hamnat i ett läge där Vänsterpartiet och Centern har helt olika intressen som är svåra att förena.
Något av partierna måste backa och oavsett vem det blir, så kommer kritiken både internt och i media, gissar han.
– Om ingen hittar en lösning, oklart vilken det skulle vara, så ser det ut som vi går mot ett extraval.
Att den nationella politiken är hårt knuten till ett högerblock och ett vänsterblock är ett faktum. I kommunerna däremot är situationen oftast en helt annan, mera pragmatisk, menar han.
Wänström säger att kommunerna, särskilt de små och medelstora, ligger tio år före den nationella politiken när det gäller att samarbeta över politiska gränser. Där kan ett styre bestå av S och M eller, som i vissa kommuner, SD. Men som han ser det ligger det i den nationella politikens intresse att upprätthålla en vänster–högerkonflikt.
Centern är det parti som ändå tagit upp frågan om en regeringsbildning mellan de stora partierna i mitten, som S, M och C. Något som Johan Wänström tror skulle kunna fungera.
– Men det ligger inte i alla partiers intresse att ha en sådan regering.
Skälet, enligt Johan Wänström, är att det är ett känt faktum att partier som skulle vinna på ett sådant styre är ytterkantspartierna. Den enda opposition som skulle finnas blir den som finns längre ut på högerkanten eller på vänsterkanten.
– Det ligger inte Socialdemokraternas intresse att V blir starkare och det ligger lika lite i Moderaternas intresse att SD blir starkare.
Han tror att de politiska partierna, för att få stabilare regeringsbildningar framåt, måste bli lite mera pragmatiska, som partikolleger i kommunerna. Man måste bli mera öppna för att ingå i olika politiska konstellationer som håller en mandatperiod och sedan upplöses.
– Jag tror att vi behöver gå ditåt. Så länge vi har olika partier som går åt olika håll så kommer det inte att fungera att få hållbara regeringar om partierna inte är beredda att sluta tänka så statiskt.