Barn under två år ska inte ha någon skärm alls. Barn mellan 2 och 5 år ska max använda skärm en timme per dygn. Barn mellan 6 och 12 år ska max använda skärm ett till två timmar och barn i åldern 13 till 18 år ska max ha två–tre timmar skärmtid per dag.
Så löd Folkhälsomyndighetens råd till svenskarna om skärmtid. Ett råd som många föräldrar har svårt att följa, eller kanske inte vill följa.
Martin Mileros och Robert Forchheimer, doktorand respektive professor emeritus på Linköpings universitet, är väl insatta i ämnet. De har skrivit en forskningsartikel som bland annat handlar om just skärmen och skärmtidens konsekvenser.
– Vi behöver samhällets stöd att belysa konsekvenserna och vad som kan hända, säger Martin Mileros.
Som vuxen kan det vara lättare att bli medveten om tiden man lägger på skärmarna men som barn kan det vara svårt. Martin Mileros tipsar om att påminna barnen om tiden de spenderar framför skärmen, till viss del kan bidra till en ökad medvetenhet. Han uppmanar föräldrar att hela tiden fråga sitt barn saker när det sitter vid en skärm.
– Fråga om det är dags att sluta, hur barnet mår och om det börjar bli trött. Det bästa är om du kan få barnet att själv förstå balansen.
Det krävs ju en viss ålder för att förstå balansen. Hur ska man tänka?
– Ja, det är svårt att säga till en fyraåring att om du kollar på skärm så missar du annat i livet. Jag tror inte man kan få barn att förstå att det är klokt att begränsa sig. Man måste nog hitta ett slags naturligt förhållningssätt i familjen, säger Martin Mileros och lägger till:
– Att begränsa tiden kan vara viktigt, men det är också avgörande att tänka på hur tiden används. Om man kan få barnen att förändra sitt beteende och börja använda tiden till sin egen fördel, är man på rätt väg. Det kan till exempel handla om programmering, mental utveckling eller att investera tid för att forma sin egen framtid.
Att stoppa barns användning av skärm kan vara svårt, men Martin Mileros har provat ett system hemma hos sig för att uppmärksamma hur mycket man sitter vid en skärm.
– Om du ska ha en timmes speltid på datorn så måste du ha en timme fysisk aktivitet. Har man träning en timme på kvällen eller haft gympa på dagen har du en timme.
Ett annat sätt att minska skärmtiden kan vara att ha få skärmar hemma.
– Vi har tre spelintresserade barn men istället för att ha tre gamingdatorer så har vi en. Så det blir en trång resurs och de får lära sig att turas om och hantera den. På det sättet så kan man minimera tiden direkt hur mycket de sitter.
Robert Forchheimer tipsar om att ersätta skärmen med något annat.
– Så att barnet upplever att det är någonting annat lustfyllt som händer.
Ett annat knep är att skapa en tröskel, något som gör det jobbigare att använda skärmen.
– Så om barnet använder paddan mycket, kan du göra så att barnet måste logga in varje gång, säger Robert Forchheimer.
Att göra något som sysselsätter hela familjen tror båda två är ett sätt att skippa skärmarna.
– Hitta gemensamma aktiviteter som matlagning, träning eller att hitta nya gemensamma utmaningar, säger Martin Mileros.
Det ställer ganska stora krav på föräldrarna?
– Ja, om bägge kommer hem från jobbet och är trötta är det inte så lätt att ha en sådan attityd till barnet.
Men är det så farligt med skärmtid?
– Det är inte farligt så länge du har en balans eller scrollande under kontrollerade former, säger Robert Forchheimer och tillägger:
– Problemet är att man inte har kontroll och insikt. Sitter man i fem eller åtta timmar framför en skärm så missköter man förmodligen många andra saker. Prokrastineringen ger konsekvenser.
Det kan ju också bli en social utsatthet att inte vara med på sociala medier, alla i klassen har ju Snapchat. Hur ska man tänka om man känner sig som en taskig förälder som inte tillåter aktivitet på sociala medier?
– När man pratar skolmiljö så samlas ju klassföräldrarna åtminstone en gång per termin. Då borde det här vara en stående fråga där man försöker komma överens i föräldragruppen att bete sig på samma sätt så att barnen får samma förutsättningar, säger Martin Mileros.
Att vara en god förebild och inte själv ha mycket skärmtid är också viktigt. Det gamla talesättet ”barn gör inte som man säger utan som man gör” har en poäng.
– Att säga åt barn att inte göra saker som man själv gör ger ingen effekt, konstaterar Martin Mileros.