Blodigeln har röda strimmor och en ljus undersida, till skillnad från hästigeln som är helsvart.
Det finns bara ett tiotal fynd av blodigel i Östergötland sedan tidigare, men för några veckor sedan hittade Tommy Karlsson ett nytt exemplar i en liten skogsgöl utanför Ulrika.
– I Sverige vet vi väldigt lite om förekomsten. Blodigeln kan vara förbisedd och finnas på betydligt fler platser än vad vi tror. Den sägs vara bunden till näringsrika vatten, men den verkar kunna finnas i andra miljöer också, säger Tommy Karlsson.
I Motala kommun fick endast två obekräftade fynd. Ett i Hagebyhögakärret 2022 och ett från Kvarnsjön 2008.
Blodigeln söker sig aktivt till människor och andra däggdjur för att suga blod.
– Det märker man om man går i strandkanten och plaskar. Då kommer dom simmande, berättar Tommy Karlsson.
Många verkar tro att blodigeln är farlig. Kan du slå hål på den myten?
– Den är inte farlig på något sätt. Den suger ju bara en väldigt liten mängd blod även om det kan fortsätta blöda i såret på grund av det antikoagulerande ämnet som finns i igelns kropp. Däremot kan det kännas obehagligt att få den på sig, det har jag förståelse för.
Tommy Karlsson kommer i närtid att leta i flera gölar runt Ulrika för att få en uppfattning om blodigeln är vanligare än vad man hittills känt till.
– Det verkar ändå som att den är ganska ovanlig. Jag har själv aldrig råkat ut för att bli biten trots att jag badat i många skogssjöar genom åren. Risken är liten.
Hur ska man göra om man trots allt får en blodigel på sig?
– Ett gammalt knep som funkar bra är att lägga salt på den, den brukar släppa då.
Tommy Karlsson vill gärna få in fler rapporter, exempelvis via artportalen.se. Till skillnad från den liknande hästigeln har blodigeln röda strimmor på ryggen och är ljusare på undersidan.
– Har den satt sig fast och suger blod kan man vara säker på att det är blodigel. Det finns ingen annan igel som gör så.
Blodigeln har länge använts i medicinskt syfte och för hundra år sedan kunde man köpa blodiglar på svenska apotek. Man trodde förr i tiden att det gick att suga ut "det sjuka" ur kroppen. På senare år har blodigeln gjort comeback i den svenska sjukvården och Skånes universitetssjukhus har använt blodiglar för att få fart på blodcirkulationen i återbesatta avklippta fingrar.