Normal impulskontroll leder till att vi kan gå förbi ett ölställe en varm dag och tänka "så gott det vore – men jag ska tillbaka till arbetet, så det blir ingen öl just nu". En alkoholberoende person går dit: "det är varmt. Jag är törstig".
Alkoholberoende har sämre funktion i hjärnans framlober än andra människor, det är ett känt faktum i forskarvärlden. Men nu har forskare i Linköping tillsammans med amerikanska kollegor hittat de biologiska mekanismer som styr.
Det handlar om ett enzym, PRDM2, som inte produceras i tillräcklig mängd i framlobernas celler hos alkoholberoende människor. Bristen på enzym leder till att impulskontrollen bryts ner. Om enzymproduktionen kunde "sättas på" igen, så skulle impulskontrollen öka.
Det finns läkemedel som fungerar för en del alkoholister. Ett av de bäst beprövade är Revia.
– De fungerar för 15-20 procent av patienterna, säger Markus Heilig, professor i psykiatri och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, vid Linköpings universitet.
– Det funkar om man är kille och har en viss typ av genetik. För andra hjälper det inte. Revia och liknande mediciner måste ofta ätas resten av livet. Kunskapen om enzymets betydelse skulle i stället kunna användas för att hitta en behandling som modifierar sjukdomen.
Markus Heilig liknar det vid en switch, en strömbrytare.
– Hjärnan har gått från ett normalt funktionstillstånd till ett onormalt. Med den här typen av läkemedel skulle man kunna flytta tillbaka switchen.
Och alkoholisten är botad?
– Vi är lite försiktiga. Vi kallar det sjukdomsmodifierande behandling, säger Markus Heilig.
Vad var det som flyttade switchen från början? Varför uppstod alkoholismen?
– Det är en av våra viktigaste lärdomar. Här får vi svart på vitt: lång tids exponering för höga nivåer av alkohol leder till att hjärnans funktion förändras. Mekanismen för att flytta switchen triggas igång.
Så det är ingen särskild gen som gör oss till alkoholister – alla kan drabbas?
– Det finns en genetisk komponent bland riskfaktorerna, men i grunden är det tillräckligt långvarig exponering för tillräckligt mycket alkohol som är viktigast.
Flera års forskarmöda ligger bakom genombrottet. Estelle Barbier, förste forskningsingenjör vid CSAN, har jobbat med projektet i fyra år och lyckats visa att alkoholberoendet hos råttor leder till att produktionen av enzymet PRDM2 stängs av. Impulskontrollen försvinner. Försöksdjuren fortsätter därför att konsumera alkohol, även när det är obehagligt.
I nästa steg slog forskarna ut produktionen av PRDM2 i framloben hos ickeberoende råttor och de såg samma beteende – impulskontrollen försvann.
Långsiktigt vill forskarna bidra till att få fram verksamma läkemedel, menar Markus Heilig, men på kort sikt är det viktiga att få bort stigmatiseringen och skamstämpeln kring alkoholism.
– Mycket arbete återstår innan det finns en läkemedel som förstärker eller blockerar enzymet.. Det är framför allt forskarkollegorna vid Miami University som arbetar med att ta utvecklingen – ett högriskprojekt, kan man säga, utan garantier.