Videon är inte längre tillgänglig
VTI i Linköping kommer att leda ett forskningsprojekt där 30 olika organisationer från elva länder deltar. Inom projektet ska det tas ett helhetsgrepp kring så kallad automatiserad körning för bilar, lastbilar, bussar och motorcyklar.
Automatiserad körning handlar, något förenklat, om att fordonen kan framföras utan att föraren nödvändigtvis måste hålla i ratten. Fokus i forskningsprojektet ligger på föraren.
– Vi ska förena den kunskap som finns om framtidens autonoma fordon med den kunskap som finns om förarens tillstånd. Hur trött man är, om man är stressad, om man är ouppmärksam. Vi ska säkra att vi får automatiserade fordon som inkluderar människan. I dag handlar det mycket om att bilen ska köra själv och inte så mycket hur människans förmågor ska beaktas, säger Anna Anund, forskningschef på VTI.
Utmaning
Forskarna ska utveckla system som kan läsa av när föraren blir trött, sjuk eller under inflytande av starka känslor – som ilska – som kan påverka förarens körförmåga. Teknikutvecklingen går fort, men utmaningen är att utveckla fordon som människor känner sig trygga med att använda.
– Det är inte tekniken som är bekymret. Den stora grejen är att ta reda på hur tekniken påverkar människan. Hur ska bilen veta att föraren är okej och kan ta över kontrollen? Vad händer om föraren svimmar och bilen måste ta över kontrollen? Det är frågor som vi ska försöka besvara, säger Anna Anund.
Säkerhet och miljö
Vilka är fördelen med automatiserade fordon?
– En viktig aspekt är givetvis trafiksäkerheten. Men det handlar också om miljöeffekter. Du får en lägre bränsleförbrukning med automatiserade fordon. Många tror att vi står inför ett paradigmskifte när det gäller våra transporter.
Lyckliga
EU-projektet, som går under namnet ADAS&ME, drar i gång i september och ska pågå under tre och ett halvt år. Bland svenska deltagare i projektet kan nämnas Scania, Autoliv, Smarteye samt Uppsala universitet.
Skulle du själv våga sätta dig i en automatiserad bil?
– Det skulle jag absolut kunna göra, framför allt efter tre och ett halvt år, när vi har koll på var föraren finns i systemet. Det är nästa steg. Vi måste vara avstressade och lyckliga när vi kör.
Vill den vanliga bilisten ha en sådan här bil?
– Jag vet inte. Det ingår i det här projektet att försöka förstå förarens perspektiv och inte onyanserat bara springa efter fordonstillverkarnas intressen. Det gäller att få in människan i det här konceptet, säger Anna Anund.