Det tar ett slag att hitta rätt genom grindar och stängsel. Gatorna här har vackra namn som Poesigränd, men har ännu inte lagts till i Google maps.
– Nej, det har inte hunnit komma upp gatuskyltar heller, så det kan vara lite svårt att hitta hit, säger Maria Grahn.
Full aktivitet sammanfattar läget i det framväxande Vallastaden bra. Kranar, buller och yrkesarbetare iförda gula hjälmar omringar en. Och snart kommer det upphaussade bostadsområdet mellan innerstaden och universitetet att ha invånare också. Omkring 1 000 bostäder ska bli klara under året. Och det är bara vad som benämns som etapp ett. Men Maria Grahn verkar ta de kommande grannarna med ro.
– Det har ju varit förutsättningen. Jag vet att det inte kommer att vara som i somras, när de bara var jag och lite fåglar här, säger hon när hon visar oss runt sina 135 kvadratmeter, byggda i aluminium, betong och trä på en smal tomtremsa, endast 13 meter bred.
Annars är det naturen som hon gillar bäst med Vallastaden – hur den har inkorporerats bland bostäderna. Social hållbarhet återkommer som begrepp. Grönområden har prioriterats. Maria Grahn hoppas att djurlivet överlever inflyttningen.
– En häger ser man lite då och då. En dag när jag drog upp rullgardinen så lyfte det en precis här utanför. Först kom den mot rutan och sedan flög den i väg. Den var nog lika förvånad som jag, säger hon.
”House for Mother” är det passande namnet på huset. Det var nämligen speciellt för sin mamma som arkitekten Björn Förstberg utformade det.
– Jag hade varit runt och tittat på många mindre lägenheter och radhus under en ganska lång tid. Varje gång sa Björn, som först utbildade sig och sedan blev färdig arkitekt under den här tiden, att ”mamma, jag kan rita ett hus åt dig”. Efter att ha lämnat in ett förslag fick de en markanvisning och huset blev färdigt för omkring ett år sedan. Först av alla kunde Maria Grahn flytta in i Vallastaden redan julen 2015. I arkitektfirman Förstberg Lings första genomförda projekt. Mor och son bollade ofta tankar mellan varandra genom processen.
–Jo, det gjorde vi. Det är klart. Men det här är Björns idé. Det hade nog blivit ett mycket mer traditionellt hus annars. Jag hade ju inte gått och tänkt att det skulle vara över fem meter högt och helt i aluminium. Men det är jättebra att bo här, säger hon.
Ett av hennes förslag var en extra toalett. Den finns nu undangömd i garderoben i anslutning till sovrummet.
– Som ni ser har jag en klosett i min walk in closet, säger Maria Grahn och ler.
På dagarna arbetar hon som bibliotekarie på universitetet. Utrymmen för litteratur var därmed önskvärt i huset. Och det finns det gott om. Hela den ena sidan av den smala trappan upp mot övervåningen pryds av bokryggar. Inte minst barnböcker för barnbarnsbesöken.
– Björns kompanjon var här och de satte upp mina bokhyllor tillsammans. Han frågade ”Maria, har du verkligen så mycket böcker”. Och då har jag ändå gjort mig av med åtminstone hälften! Annars är det takhöjden (nästan sju meter!) och de stora fönstren som hon uppskattar mest.
– Det gör allt. I mitt vävrum ger det stora fönstret och det mindre sidofönstret ett så härligt ljus, säger hon och fortsätter:
– Jag satt en gång i våras och vävde och då kändes det som att det var mycket ljusare här inne än det var ute.
Utifrån kan det vara svårt att tro. Från två håll syns knappt något glas. Endast veckad plåt.
– Alla tror att det är så mörkt här inne när de ser att långsidorna är utan fönster. Men man blir överraskad, om man mäter ljuset kommer det in mycket mer här än i en vanlig villa.
Och aluminiumet har sin förklaring, som mycket i huset finns det en tanke bakom.
– Det är nästan totalt återvinningsbart. Och sedan behöver man inte ha något bekymmer med underhåll. Och det finns inga fönster att kitta. För Björns del har det handlat om det arkitektoniska uttrycket – huset ändras allt eftersom ljuset flyttar sig. Omgivningen speglar sig i fasaden, säger Maria Grahn. Det ljusa, nakna träet dominerar väggarna inomhus. Tillsammans med de vitmålade delarna reflekteras solljuset från de två jättefönstren mot söder.
– Man får den här värmen inne i huset genom träet. Det är bara behandlat med en hårdvaxolja, en strykning. Och alla byggdetaljer är synliga och inte undangömda. Det är mycket medvetet, säger Maria Grahn.