De kallar sig miljöarbetare i det dolda, arbetsledare Per Åsberg och hans sju killar på Allslam, som dag och natt tar hand om den sörja ett modernt samhälle lämnar efter sig. Men som vi övriga slipper ha närkontakt med.
Kiss, bajs, frityrolja, fett, avloppsvatten, olja, bensin.
Kocken blev skitkörare
Per har ett brokigt förflutet, kock, bilmek och egen antikfirma. Sedan 20 år är han på Allslam och trivs väldigt bra.
– Det är ett varierande jobb, ibland ska man upp 140 meter i ett vindkraftverk, nästa dag ska man åla omkring i underjordens kloaker, men visst önskar man sig lite mer förståelse från allmänheten i bland.
Det är inte ovanligt, när slamsugarna ska göra sitt jobb, att människor klagar högljutt över lukten, drar upp tröjan ovanför näsan och springer därifrån.
– Det är som att de inte förstår att skiten kommer från dem också, från oss alla. Men i dagens moderna samhälle är vi så vana att slippa konfronteras med våra exkrementer att vi nästan glömt att de existerar, säger Per.
Duschad av avföring
Att emellanåt bli duschad av skit när en renslucka i taket öppnas hör jobbet till. Liksom att konfronteras med råttor stora som katter. Och kackerlackor vid lägenhetssaneringar.
Finns det råttor i kloaksystemen?
– O ja, de stortrivs av allt vi människor lämnar efter oss. Det är en drömvärld för dem där nere. Trots moderna och bra fällor kommer vi aldrig att bli av med dem.
Arbetet består av en mängd moment, som att suga rent restaurangernas fettavskiljare, spola dagvattenbrunnar, tömma septiktankar, snabbt åtgärda olika stopp som annars leder till översvämningar, underhållsspola för att förebygga stopp. Arbetsplatserna är restauranger, dagis, äldreboenden, sjukhus, flerfamiljshus, tåg, fabriker, gödselkulvertar, bajamajor, oljetankar.
Visst slam blir biogas, annat blir rötslam som efter olika reningsprocedurer sprids på åkrarna.
Vilken är den vanligaste akutsysslan?
– Stopp i toaletter. Åtta av tio gånger får vi montera bort toalettstolen och högtrycksspola. Hjälper inte det får vi gå ner med en kamera för att hitta orsaken till stoppet.
Vad kan ni hitta då?
– En halvårsgammal katt, en leksakspistol, bollar, mängder av papper som satt igen rören, gosedjur . . . allt du kan tänka dig. Men det vanligaste är sådana där wc-block som hängs på insidan av toalettskålen. De kan sätta igen rören rejält.
Rotsystem från särskilt pil och al kan också ställa till besvär och då krävs att slamsugarna går ned med rotskärare för att inte rören på sikt ska sprängas.
Finns det risker?
– Ja, gatubrunnslock är tunga och fingertopparna lever farligt. Jag blev av med en långfingertopp, med den kunde sys fast igen. En annan gång höll det på att gå riktigt illa.
– En slang släppte från bilen och jag fick kopplingen med full kraft rakt i skallen. Jag tuppade av och fick åka och sy ihop såret när jag kvicknat till.
En gång tappade Per mobilen i en brunn.
– Jag klättrade ned på träkorset för att försöka nå den därifrån, men då brakade korset samman och jag for ned i skiten.
Vid ett annat tillfälle var han med om att få upp en sugga som trillat ned i en gödselränna. Per hoppade ned han också för att hålla hennes nos ovanför gödselytan, medan andra hämtade spännband. Till slut kunde hon vinschas upp.
Vad slås du av när du är i privata hem?
– Allt folk har det så fruktansvärt äckligt i skåpen under diskbänken. Det inte bara stinker, det kryper! Jobbet har gjort mig pedant, i synnerhet när det gäller diskbänksskåpet.
Nämn ett roligt uppdrag?
– Dagvattenbrunnar vid förskolor. Visserligen kan uppdraget ta 3–4 timmar istället för fem minuter, eftersom det finns så mycket leksaker som hamnat där. Men barnen tycker det är spännande när vi kommer och ger oss glada tillrop.
Vad önskar du av allmänheten?
– Förståelse och lite uppskattning. Vi har ständig jour för att snabbt kunna hjälpa till vid stopp och översvämningar. Stan skulle helt klägga igen utan oss.