– Men visst är det läskigt att veta att man har bott bredvid någon som haft ihjäl två personer, säger Mats Ferdeen som själv flyttade in i lägenhetshuset i Johannelund för tre år sedan.
Sedan dess har han bott vägg i vägg med 37-årige Daniel Nyqvist som greps i sin bostad tidigt på tisdagsmorgonen.
Mats Ferdeen märkte dock inte av polisinsatsen och gripandet. Det var först sent på eftermiddagen han fick veta vad som pågick. På väg hem från jobbet ringde massmedia på porttelefonen.
– Jag blev paff. Vid det laget hade jag inte läst nyheterna och tänkte "vad har jag nu gått och gjort?". Sedan såg jag tre-fyra personer med kameror och på lägenhetsdörren bredvid min satt polisbanderoller.
Förutom tisdagens pådrag har Mats Ferdeen inte särskilt mycket att säga om sin granne som han beskriver som tillbakadragen och lite egen.
– Jag fick känslan att han inte var hemma så ofta. Det var väldigt tyst. Det tog nog ett år från att jag flyttade tills jag insåg att någon bodde där. Det kändes lite skumt, men jag tänkte väl att han var en tyst person eller ofta på besök någon annanstans.
När de väl stötte på varandra berättar Mats Ferdeen att det mest blev kallprat, typ "hej, hur är läget? Jo, bra. Vädret?"
– Jag fick aldrig intrycket att han var en farlig person eller otrevlig. Men visst ryggar man till när man tänker på vad som kunde ha hänt om jag bjudit över honom på en öl och han hade fått i sig lite. Men hur personer reagerar när de dricker eller går på något annat har man ju ingen aning om.
Flera grannar på våningsplanet ger samma bild av Daniel Nyqvist. En tyst och tillbakadragen person som man knappt la märke till.
– Jag har bara träffat honom flyktigt i trapphuset och i hissen, berättar Tobias Jernér.
Han har själv inte bott på adressen de senaste åren, men minns ändå Daniel Nyqvist.
– Han visade aldrig någon aggression mot oss som bodde där och var inte ignorant utan sa hej i trapphuset och småpratade lite allmänt i hissen.
– Jag kan egentligen inte säga att jag vet vem det är. Jag vet inte om jag ens har sett någon gå in i den lägenheten, säger en annan granne.
– Jag hade varken hört talas om honom eller träffat honom i trappuppgången. Men nu när man vet vad som har hänt känns det lite surrealistiskt, säger ytterligare en granne.