– Vi vill ju att saker och ting ska vara hållbara men samtidigt vill vi hela tiden utveckla och förbättra. Och det innebär att inget är hållbart egentligen.
Att något är hållbart är i Mattias Lindahls värld lite mer komplicerat än bara en fråga om att något håller länge. I alla fall inte bara. För även något som är hållbart kan vara ohållbart. Låter det krångligt? Nja, kanske egentligen inte. Ta en gammal tvättmaskin till exempel. Den kanske fortfarande fungerar trots att den har några år på nacken. Men den drar mycket el, och behöver mycket tvättmedel för att tvätten ska bli någorlunda ren. Och så sliter kanske dess tvättrumma mycket på kläderna. Och du tvättar ofta.
– I ett sådant fall är det bättre att köpa en ny. Många tänker kanske att vi ska sluta att förbättra och i stället återanvända produkter så länge som möjligt utan att reflektera över att det ibland är det bättre ur miljösynpunkt att byta ut produkten till någonting som totalt sett är mindre miljöpåverkande. Man måste se till helheten. Både till energiåtgång och resursåtgång vid tillverkningen av en produkt och energiåtgången och resursåtgången vid användningen. Det är bra att saker och ting faktiskt byts ut och förbättras över tid. Det skapar bättre livsförutsättningar för oss och för ett bättre samhälle. Men däremot ska vi inte byta ut och ändra onödigt ofta och i otid.
Förr utvecklades produkter som skulle vara lätta att serva och underhålla och de skulle kunna ärvas. Det berodde på att det krävdes resurser för att generera produkten och det var något man hade knappt om. Oftast var man tvungen att göra mycket av det här själv.
– Då fanns det en poäng att göra det hållbart, då var man inte intresserad av att det skulle konsumeras, förbrukas, vilket man har varit i dagens moderna samhälle under en lång period.
För att något ska vara hållbart ska det vara det ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Mattias Lindahl talar om att vi måste ha ett livscykelperspektiv när vi pratar om hållbarhet.
– Det handlar om att använda resurser så effektivt som möjligt och lite förenklat brukar jag säga att ser vi att det är ekonomiskt och miljömässigt hållbart så brukar det oftast även bli socialt hållbart ur ett livscykelperspektiv.
Utmaningarna idag kräver enligt att vi börjar tänka nytt och annorlunda. Matttias Lindahl berättar om Michelin som i stället för att sälja däck till åkerier börjat att ta betalt per kilometer.
– Det är bra för tillverkaren att däcken håller så länge som möjligt vilket i sin tur innebär mindre utsläpp av mikroplaster längs våra vägar.
Samma princip skulle kunna överföras till bilmarknaden. I stället för att försöka locka kunderna att köpa en ny bilmodell efter bara några år skulle tillverkarna kunna ta betalt per kilometer.
– Då skulle tillverkaren vilja att bilen går så länge som möjligt och gärna att fler skulle använda den.
Bilen skulle dessutom tillverkas så att den kan hålla så länge som möjligt, med en design som skulle göra det lätt att underhålla den men kanske även utveckla den på ett sådant sätt att man bara behöver byta vissa delar.
– Hållbarhet handlar om att tänka utanför ramarna. I stället för att var och en ska ha en liten gräsklippare till sin gräsplätt kan man dela. . Vi har alldeles för mycket saker i våra hem som vi kanske bara använder någon gång i bland. Vi lagrar dem och våra boendekostnader blir onödigt höga. Där finns mycket att göra.
– Kan vi utveckla produkter som är mer hållbara lösningar i den bemärkelsen att de är mer resurseffektiva, resurssmarta så gör det att vi kommer få kunna ha bra liv men faktiskt behöva mindre resurser. Det gör att vi kan få tid till att använda de här produkterna vi har eller jobba mindre för vi kommer ändå att kunna ha ett bra liv. Idag är det ju väldigt mycket resurser som vi slösar runt utan att vi faktiskt använder dem.
Såkontentan blir att vi måste zooma ut ibland och se vad kan det finnas för andra lösningar som kan vara applicerbara och mer hållbara ur miljöekonomiskt synpunkt. Eller kortare, var gör pengarna mest nytta?