I Sverige måste jakt av djur som exempelvis älg, kronhjort och stora rovdjur rapporteras. För andra arter är det frivilligt. Tanken är att jaktlagen ska rapportera in hur mycket som skjutits och hur stor jaktmarken varit. Men frivilligheten har gjort det svårt att beräkna.
Fram till nu. Forskare vid Linköpings universitet har nu utvecklat en modell som ska göra beräkningarna – för hur mycket vilt som egentligen fälls – mera träffsäkra.
Tom Lindström, lektor vid institutionen för fysik, kemi och biologi beskriver det som en matematisk/statistisk modell där materialet från den frivilliga rapporteringen används för att göra en säkrare uppskattning över hur mycket olika arter jagas. Arbetet har gjorts i samarbete med Göran Bergqvist, Svenska Jägareförbundet.
– Vi vet inte exakt hur stor andel som skjuts varje år men tittar man över tid så blir den här modellen en indikator på hur det går för populationerna, säger Tom Lindström.
Varför är det viktigt?
– Ja, det rör ju frågor som hur vi jagar vissa arter. Jagar vi tillräckligt med vildsvin och hur mycket skjuts det? Man får en bättre uppfattning om hur stor stammen egentligen är. Frågan om viltskador har också sin plats i debatten. För många arter är jakten den enda indikatorn som finns på hur stor populationen kan vara. I alla fall på ett nationellt plan.
Fram till nu har det till exempel varit väldigt svårt att beräkna storleken på arter som jagas i liten omfattning och inte av så många jaktlag.
Tord Lindström tar ett exempel från 2015 när det i en analys såg ut att som tusentals bävrar skjutits. En väldigt stor ökning från tidigare år. Men en närmare titt på fakta visade att det berodde på att ett enda jaktlag rapporterat att man skjutit en (1) bäver.
Med den nya modellen ska en sådan feltolkning inte längre vara möjlig eftersom forskarna nu kan använda de fakta man har på ett mycket bättre sätt. Fokus ligger mera på storleken på jaktområdet snarare än antalet jaktlag.
Den nya modellen kan också användas för att förutse hur mycket vilt som jagas på en areal där det saknas jaktrapporter.
– Modellen visar osäkerheten i analyserna på ett ärligare sätt och visar ett spann snarare än ett definitivt antal eftersom den inte är så känslig för enskilda jaktrapporter, säger Tom Lindström.