– Men kanske skulle jag ha blivit präst.
Bror Johansson funderar där han sitter i hammocken denna aprildag och tittar ut mot den glittrande Kisaån. Med några dagar kvar till 70-årsdagen blir det tillfälle att reflektera en stund över det som livet hittills erbjudit.
Präst?
– Jag kommer från ett frikyrkligt hem och har alltid varit intresserad av teologi. Hade jag valt latinlinjen på gymnasiet hade jag kanske varit präst.
Men ångra sig? Inte alls!
Efter studentexamen på Katedralskolan i Linköping (dit han skulle återvända som lärare) blev det fysik och matte på universitetet i Göteborg och sedan lärarhögskola i ett år. Första tjänsten var i Oskarshamn innan han kom till Katedralskolan, kompletterade då med filosofi och när IT introducerades på schemat fick Bror ta hand om det ämnet också.
– Jag var väl den minst okunnige av lärarna ... Eftersom jag inte hade någon praktisk erfarenhet började jag jobba på ett IT-företag, där stannade jag i tre år.
I stället för att återvända till lärarjobbet åkte Bror till London och en kurs i kulturanpassning. Med sina 47 år var han definitivt äldst i klassen.
– Vi fick lära oss om andra kulturer, och hur man respekterar dem. Tanken var att jag skulle bli biståndsarbetare.
I mitten av 90-talet kom han till provinsen Xinjiang, i nordvästra Kina för att delta i språkprojekt bland de många uigurier som bodde där, men som hade det svårt eftersom de var förföljda. I Kina blev det även en del församlingsarbete, men kristna fick träffas i smyg.
Han lärde sig lite uiguriska, alfabetet är samma som det persiska vilket han senare fick användning för då han kom till Kazakstan. Där jobbade Bror volontärt som typograf på ett typograficenter som producerade litteratur på olika språk. Då fick han nytta av uiguriska, som också är ett turkiskt språk.
Vid den här tiden hade han träffat Rigmor, som var speciallärare i Sverige. När de tröttnat på att kvartalspendla till varandra fick Rigmor lyckligtvis nog ta ansvar för ett Sida-projekt, som innebar specialundervisning för funktionshindrade barn. Även Bror, med sina datakunskaper, blev involverad i arbetet.
Rigmor har nu kommit ut till hammocken. Båda två berättar om svårigheterna att jobba i ett land med så mycket korruption som i Kazakstan.
– Det blev lättare att komma hem igen, säger Bror. Det fanns många här som också behövde stöd.
Linköpings olika kyrkor har ett nätverk för att hjälpa papperslösa och utvisningshotade människor, där Bror är engagerad som volontär. Han åker också ofta till ett språkkafé i Ryttargårdskyrkan i Linköping (och har ett hopp om Kisa ska få ett liknande kafé). Dessutom har han och Rigmor öppnat sitt hem för en 15-årig kille från Afghanistan.
– Det är så stimulerande att vara ett familjehem, säger Bror. Det ger oss mer än det tar och man känner sig yngre med ett barn i huset igen.
– Många är tyvärr rädda för att ta kontakt med människor från andra länder och oroar sig för språket. Men var inte rädda! Man kommer långt med kroppsspråk och med människokärlek.
Fotnot: Uigurerna är en muslimsk folkgrupp bosatt främst i Xinjiangprovinsen I Kina.