I ett arrangemang av Hemslöjden i Östergötland gavs tillfälle att på Slöjdverkstan, Ringgatan 3 i Motala prova på den gamla trådböjarkonsten luffarslöjd. Ett tiotal sportlovslediga barn och ungdomar hade sökt sig dit för att testa det gamla hantverket. Ledare för dagen var Frida Storm som i 20-års tid sysslat med slöjdformen. Hon är delvis självlärd men har också gått kurser.
Var har det här med luffarslöjd för ursprung?
– Från skiftet 1800/1900-tal. Det var förr luffarnas slöjd. Oftast var det ju män som gick på luffen och fick tag på trådtjack - tjack är ett gammalt uttryck för att få tag på materialet, som var lättböjlig ståltråd, järntråd, galvaniserad, rostfri. Den rostfria är lite hårdare.
Luffarna tillverkade bruksföremål som råttfällor, fönsterhaspar, vispar, grytunderlägg och så vidare för gå omkring bland gårdarna och byta till sig en måltid eller sovplats.
– Min gammelmorfar gick på luffen sägs det men inget om att han sysslade med luffarhantverk. Jag kom själv i kontakt med det här genom hemslöjden. Det var på gymnasiet jag började och fastnade för det, berättar Frida som tillägger att intresset för luffarslöjd lever men det går lite upp och ner.
– Det är i alla fall uppskattat när jag står på marknader och många som känner igen det. Framför allt bland äldre som själva mött luffare. Så blandar jag lite gamla och nya traditioner med att använda färgade trådar som inte fanns förr så det blir en lite modernare touch.