21 februari föddes en liten Takinkalv på Kolmårdens djurpark. Men de första veckorna för nytillskottet, som heter Mahila, har varit tuffa.
– Vi märkte ganska snabbt att något inte stod rätt till. Kalvens mamma, Dahlia, gjorde allt rätt och tog hand om kalven, men hon lät inte Mahila dia, säger Alexandra Johansson, som är djurvårdare vid Kolmårdens djurpark och en av dem som skött om den lille Takinkalven under den första tiden.
Mahila försökte gång på gång dia, men när mamma Dahlia inte ville ge di till sin nyfödda kalv blev läget snabbt akut. Man var tvungna att agera och uppgiften föll i stället på djurvårdarna på Kolmården.
Alternativet hade varit att låta naturen ha sin gång och då hade troligtvis kalven inte klarat sig.
– För att lösa detta har vi fått söva ned Dahlia och mjölka henne för att på så sätt komma över råmjölk som vi kunnat ge Mahila.
Flera gånger varje dygn var kalven tvungen att få i sig di, totalt 1,7 liter per dygn.
För att Mahila inte skulle bli allt för präglad av människor så har hon fått gå i hagen med sin mamma. När djurvårdarna kommit med mat så har man regelbundet tagit tempen och vägt kalven.
När vi kommer på besök skuttar Mahila runt i hagen och ser frisk och kry ut. Hon har lagt på sig i vikt, från strax över fyra kilo vid födseln till cirka tio kilo nu efter tre veckor.
– Det ser verkligen bra ut nu. Hon är pigg och glad, följer med sin mamma hela tiden.
Personalen kommer dock att fortsätta att flaskmata Mahila ytterligare en tid.
– Man säger att de ska dia i ungefär två månaders tid, säger Alexandra Johansson.
– Men vi kan redan nu börja dra ned lite på nappningen, då hon har börjat äta lite fast föda också.
Är faran över för Mahila?
– Det kan man väl aldrig säga helt. Men som det ser ut nu är det väldigt ljust.
Mahila håller sig nära sin mamma och man märker att bandet dem emellan är starkt, trots problemet med diandet. När den lille kalven kommer nära oss vid staket går mamma Dahlia fram och markerar sin närvaro och fnyser åt oss. Allt för att skydda sin avkomma.
Takin är en djurart som är besläktad med får, men ser mer ut som ett nötkreatur i kroppen. Normalt sett lever de på hög höjd i östra Himalaya.
En fullvuxen Takin väger mellan 150 och 350 kilo.