Allt som kan hjälpa andra är av värde att dela med sig av, det gäller såväl framgångar som misslyckanden. Det känns lite som Emmas signum. Det finns en blandning av både och i Emmas liv och med värme och uppriktighet pratar hon gärna om både livets sorger och glädjestunder.
– Om man har varit med om mycket har man också mycket att ge.
Numera lever hon ett mer balanserat liv med sonen Milian, men tidigare i livet har det gått vilt till.
– Direkt efter gymnasiet, som jag avskydde, drog jag till Asien och sedan Australien. Vi var ett stort gäng som visserligen ströjobbade, men också levde helt wild and crazy. Det var i princip vin till frukost och party dygnet runt.
I Australien träffade Emma en engelsman. Hon flyttade till England och bodde tillsammans med honom i två år.
– Det var en väldigt destruktiv relation och jag är glad att jag kom helskinnad därifrån. Han var kokainmissbrukare, vilket jag inte hade en aning om innan, och jag drogs med ner i träsket. Väl hemma flyttade jag till Stockholm för att satsa på musiken. Där var jag ännu mer självdestruktiv och min egen värsta fiende.
Emma har en stark empati så att det ibland skadar mer än gör nytta. Hon vill gärna hjälpa andra, men gör det bara så länge som hon orkar. Det är dränerande. Hon kan inte ens titta på nyheterna eller läsa tidningar. Det är att sätta krokben för sig själv.
– Nu kan jag se det där mönstret tydligt, och vet att det har med min högkänslighet att göra.
Förklara vad HSP (high sensitive person) är.– Hjärnan filtrerar inte intrycken från omgivningen utan de går rakt in utan filter. Det gäller inte bara ljud- och synintryck, utan även energier.
Det låter lite . . . flummigt.– Ja, men högkänsliga individer känner verkligen omedelbart av stämningar och känslor, alltså energier, när de kliver in i ett rum. För många leder det här till slut till en social fobi, och man känner att man måste fly. Om man är medveten kan man välja rätt verktyg för att fly, men om man är omedveten är det lätt att ta till droger eller dra till sig destruktiva relationer och beteenden.
Fler tecken på HSP?– Känslig för åtsittande kläder, lappar, material. Att känna sig enormt energilös även om man anser sig själv må bra i övrigt. Att "läsa av" eller "veta" saker som går majoriteten förbi. Man lever mitt i det, förstår inte varför man mår som man mår och tror att alla känner likadant.
– Cirka 30 procent är socialt extroverta och 70 procent introverta och blyga. Jag är nog 50–50. Man skräms ganska lätt. Vissa saker kan påminna om adhd-drag eller bipolaritet, men jag tror även att de diagnoserna grundar sig i en högkänslighet.
– Jag är en väldigt förlåtande människa, men jag börjar lära mig att jag inte behöver vara så satans förlåtande jämt. Vill alltid se bakom beteendet och försvara, men jag är väldigt känslig för konflikter och mår riktigt dåligt om jag hamnar i en. Jag orkar bara inte med sånt längre. Jag har haft nog med drama i mitt liv.
Elaine N. Aron har gjort betydande forskning om HSP:are. Emma rekommenderar hennes böcker.
Vad är helvetet på jorden för dig?– T-centralen i Stockholm! Jag får ångest, blir helt slut och vill sova. Hjärnan går på högvarv. Överhuvud taget behöver jag sova väldigt mycket. Helst 12 timmar, men det fungerar ju sällan.
Har du utarbetat någon strategi?– Ja, jag tar på mig en fiktiv bubbla som filtrerar omgivningen, eller snarare låter intrycken studsa tillbaka dit de kom så att de inte når mig. Det räcker med att jag ska gå och handla i vår lilla affär i Kolmården så måste jag ta på mig min bubbla.
Är det en sorg?– Nej, det finns många fördelar med högkänsligheten också. Att vara driven och kreativ, men vissa saker blir paradoxala. Som att jag älskar att stå på scen samtidigt som jag är en ensamvarg som trivs bäst i mitt eget sällskap.
Stockholm varalldeles för hetsigt för Emma som flyttade tillbaka till Norrköping. Det vilda livet, fyllt av droger, fortsatte samtidigt som hon hade olika ströjobb.
Som 25-åring, för sex år sedan, tog livet en ny vändning.
– Jag blev gravid. Jag hade tänkt att enbart ett barn skulle kunna rädda mig, hjälpa mig att vända livet, och så blev det också. Jag tänkte "tack gode gud", samtidigt som jag var livrädd. Min mamma har varit ett oerhört stöd.
Emma och sonen Milians pappa lever inte ihop, men de har gemensam vårdnad och en väldigt bra relation. Han är en fantastisk pappa, säger Emma.
Musiken är en röd tråd i ditt liv.– Ja, jag brukar säga att jag har varit mikrofonkåt sedan barnsben. Men branschen är tuff i början och man får liksom vara glad för det som erbjuds. Typ sjunga in en refräng på nån house-låt men aldrig riktigt ha huvudrollen. En slags prostitution, tills man sen jobbat sig uppåt och får lite mer att säga till om.
Emma har varit jurycoach i Livekarusellen, deltagit som ”Elouise” i "Svensktoppen nästa” och “Östgöta-hitten”, gett ut en EP med fem egenskrivna låtar, turnerat i Vitryssland, gjort inhopp i olika musikprojekt och nu skrivit kontrakt med ett Hollywoodbolag där hon än så länge sjungit in en låt, "Ignite", under artistnamnet ”Mercy”.
– Jag har kämpat så hårt, och samtidigt förstört för mig själv. Nu har jag fått chansen att göra något som verkligen är jag. Det är såklart en dröm. Men just nu ligger allt lite på is. Jag jobbar fortfarande på att må bra, efter att blivit utbränd för två år sen. Men jag mår bättre än någonsin.
Passionerna är många . . .– Mm. Jag är i grunden massageterapeut, men jag bygger just nu upp en webbshop mot den amerikanska marknaden, kläder och skönhetsprylar för kvinnor. Och så har jag gjort en testomgång med mindfulness för barn.
Vilka barn?– Tio stycken mellan 4 och 8 år som är högkänsliga. Vi träffades fyra gånger här hemma hos mig. I början kunde ingen vara tyst. Fjärde gången låg alla knäpptysta på mitt vardagsrumsgolv och ville inte avsluta meditationen.
– Det handlar om att få dem att koppla av totalt, vara tysta i sin egen hjärna. Kunna fokusera och sova bättre. Öka empatin för andra. Det härliga med barn är att de, till skillnad från vuxna, är fördomsfria mot sådant här "flum" och märker vilket bra verktyg det är för att må bättre.
Du har så mycket energi!– Det är upp och ner. Det ingår också i högkänsligheten. Jag vill ha många järn i elden och kommer aldrig att hamna i ett läge då jag är uttråkad.
Vad är du mest stolt över av ditt livs bedrifter?– Att ha fött min son. Det gjorde jävligt ont . . .
Din största utmaning i livet?– Att hitta balans.
Beskriv dig själv med 5 ord.– Ambitiös, öppensinnad, kreativ, svårt att göra färdigt saker jag påbörjat, glömsk.
Bästa bok du läst?– Enkelt, ”You can heal your life” av Louise L. Hay.
Om du fick resa i tiden?– 1969, Woodstock. 70-talet. Känner mig berövad att inte ha fått leva då!
Vilket är ditt allra sämsta köp?– Ett par solglasögon för 3 600 spänn som var repiga efter en vecka.
Vad gör du helst en ensam ledig dag?– Något kreativt, skriver musik, sjunger, eller jobbar på något projekt.
Om du fick ändra en sak med dig själv?– Sluta slå på mig själv när jag inte presterar perfekt.
Något du är extra nöjd med, i din personlighet?– Jag är rätt modig och hoppar på de möjligheter jag får, eller skapar själv.
Har du någon okänd talang?– Jag kan gå på händer.
Om du vore ett djur?– En enhörning.
Var surfar du när ingen ser?– På Youtube där jag letar upp operasång.
När är människor riktigt pinsamma?– När de snackar skit om andra.
En egenskap du högaktar?– Empati.
Vad gör dig riktigt, riktigt arg?– När någon är elak mot gamla eller djur.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?– Tar bort alla människors rädslor.
Ett annat yrke som också hade passat dig?– Skådespelerska eller författare.
Har du någon extravagans?– Egentid, och så har jag en passion för jackor. Jag äger just nu 32 st.
Var trivs du allra bäst?– I musikstudion.
Vad äter du vid din sista måltid?– Pangan Curry.
Vem, levande eller död, vill du bjuda på middag?– Dalai Lama eller Thorsten Flinck.
Vilket erbjudande hade du inte tackat nej till?– Att spela huvudrollen i långfilmen “Monica Z”. Känner igen mig så väl i hennes historia. På gott och ont.