– Det finns alltid något att göra här om man säger så, säger Anna och ler.
Vi sitter i det soldattorp från 1600-talet som Anna tidigare hade som bostad. Med synliga timmer- och tegelväggar med öppet till taknock har torpet genomgått en smakfull renovering där man bevarat en stor del av charmen från förr.
– Nu använder vi torpet i verksamheten och även till uthyrning, i sommar har det bott människor här från stora delar av Europa.
Efter att ha gått ut hästutbildningen på Vreta skolan letade Anna efter en gård som rymde hennes dröm, att arbeta med uppfödning och utbildning av islandshästar. 2003 hittade hon Kulltorp där det inte hade bedrivits någon djurhållning sen 1950-talet.
– Min plan var att bara ha uppfödning och utbildning av unghästar här. Nu har vi 120 elever och ett 40-tal privatelever som kommer hit och rider lektion varje vecka, så min plan gick sådär även om det blev bättre än jag tänkt, säger Anna och skrattar.
Utanför fönstret går shetlandsponnyn Ernst bredvid minigrisarnas inhägnad och äter gräs i trädgården.
– Ernst är vår alldeles egna antika robotgräsklippare från 1993. Han var min allra första ponny jag köpte för egna pengar och har liksom hängt med sen dess.
Annas dröm har alltid varit att driva företag, men att vara ensam i företaget hämmade verksamhetens utveckling.
– En dag fick jag bestämma mig för att låta andra lyckas inom min verksamhet som egna företagare, och inte bara som anställda. Sen dess har tre tjejer börjat sin resa som entreprenörer här. De har alla kompetenser som behövs i företaget.
Anna berättar att tjejerna jobbar där några dagar i veckan och om de vill expandera sina företag vidare får de söka vidare anställning i fler stall.
När hon satsade på entreprenörskapet fick hon själv hjälp och vägledning av näringslivsveteranen Sven Lönnqvist.
– Han var mycket tydlig med, att den enda betalning han ville ha, var att jag en dag skulle bidra till att hjälpa andra kvinnor att starta upp verksamheter. Det känns bra att hålla det löftet.
När Anna träffade sin sambo Örjan, och senare flyttade från sin gård till hans lantbruksgård, fick hon en annan syn på livet som företagare.
– Det var bra för mig att inte bo på jobbet, jag fick en distans och blev inte så tillgänglig för alla jämt. När barnen sen kom så fick jag också lära mig att släppa på ansvaret i verksamheten och lita på att de som jobbar här vet vad som ska göras.
Under graviditeten kunde Anna rida som vanligt fram till vecka 40 och hon var tillbaka som ridlärare på rekordfart.
– Jag hann ha en ridlektion på vägen hem från BB, Örjan fick bära Tuve i en sele under tiden och sen åkte vi hem, säger Anna och skrattar högt.
Hur träffades du och Örjan?
– Örjan var en hopplös ungkarl på 50 år. Till hans födelsedag hade kompisarna ordnat så att han fick välja mellan att hoppa fallskärm en gång eller rida en termin hos mig. Han valde ridningen och på den vägen är det. Sen dess har jag haft en gubbgrupp som rider varje fredag.
Hennes medarbetare Tanja Tuomi och Bella Mauritz kommer in till soldattorpet för en kopp kaffe efter att ha gjort klart stallet inför eftermiddagen.
– Både Tanja och jag har ridit här sen vi var barn, att få möjligheten att arbeta deltid här är utvecklande. Anna är suverän som alltid låter oss få göra det vi är bra på, säger Bella.
Tanja fyller i:
– Det är ett perfekt sätt för oss att få en ingång i eget företagande och det är en styrka att jobba i ett team där alla tillåts ta plats. Att få arbeta med hästar och rida är det nog många hästtjejer som drömmer om att ha som yrke. Anna låter oss få en uppstart så att vi på deltid kan leva den drömmen, sen är det upp till oss att utveckla den deltidsdrömmen.
Att ridskolan sen ett år tillbaka är föreningsdriven ser Anna som positiv.
– Förut var jag ensam ansvarig för ridskolan, nu är vi fler som delar på det. Det är också roligt att kunna erbjuda fler kurser och arrangemang för medlemmarna.
Vad händer närmast i livet?
– Jag håller på att utbilda mig till ridlärare steg 4 och det är drömmen just nu att bli klar med den utbildningen. Jag gillar och behöver ha framtidsmål för att känna att min personliga utveckling går framåt. Vi ska också bygga en teorisal och en handikapptoalett med ramp, eftersom vi vill utveckla parasporten, det är som vanligt fullt upp.