– Jag äger en Uttern T55:a, säger Kjell Johnsson när vi kommer in på frågan om hans erfarenhet av båtar.
Sedan ett drygt halvår är han vice vd för Saab Kockums båtvarv, med cirka 1 000 anställda och verksamhet i Karlskrona, Malmö och Muskö. Och han hänvisar alltså till en utombordare i plast! Han skojar, givetvis. Frågan är dock relevant: Hur ska någon så djupt rotad i flygindustrin tillföra något i det svenska ubåtsprogrammet? Svaret finns i 59-årige Kjell Johnsson långa bakgrund på Saab. Hans första arbetsgivare efter gymnasiet. Kjell Johnsson växte upp i Mantorp, gick el- och teletekniska linjen på Berzeliusskolan i Linköping och tog sedan ett jobb i ”Berget” – den underjordiska verkstaden på Saab-området.
– Jag jobbade med plåtbearbetning. Blev snart utbildare på Saabs egen yrkesskola och produktionsledare inom metalltillverkningen till civila flyg. Och så verkstadschef. Vi jobbade väldigt mycket med att korta ledtiderna, minns han.
Därifrån har han fortsatt med en räcka av ledarpositioner på olika nivåer. Bland annat inom Gripen-produktionen. Flera gånger har han lett omvandlingar i olika bolag i Saab-koncernen. Inom Saab 340- och Saab 2000-programmen blev han produktionschef de sista åren och ledde arbetet med nedläggningen av tillverkningen. Han fanns med i ledningen när Airbus-satsningen tog fart. Och när Saab Aeronautics-vd:n Lennart Sindahl även blev vice koncernchef så var det Kjell Johnsson som blev platschef och vice affärsområdeschef för Aeronautics, 2013. Internt står han också för en av de större omorganisationerna inom Saab-koncernen. Företaget finns på 50 platser i Sverige. Alla verksamheter – ekonomi, fastigheter, HR/administration med flera – centraliserades från olika bolag inom koncernen.
– Det var förre Saab-vd:n Åke Svensson som myntade begreppet ”Ett Saab”. Under åren 2003 och 2006 åkte jag runt och skötte omvandlingen. Det var inte alltid så populärt. I bland fick man ta på sig ”teflon-kostymen”. Många var kritiska mot att detaljer skulle bestämmas centralt.
Tio år senare är det så Saab jobbar. Men nu handlar det bara om båtar för Kjell Johnsson, och i synnerhet ubåtar. Svenska staten har beställt ett helt nytt ubåtssystem och två nya ubåtar av typen A26 från Saab Kockums. Nyligen har man börjat att skära ut spanten och bygga skrovet till det som ska bli Sveriges nya flaggskepp under ytan. Samtidigt genomför företaget stora strukturomvandlingar på Kockumsvarvet i Karlskrona. Vi går en runda över området som anlades av kung Karl XI på 1680-talet. En tysk konkurrent på ubåtsmarknaden, som senare införlivades i storkoncernen Thyssen Krupp, köpte varvet på 1990-talet från statliga Celsius. Men när det kom till att exportera svenska ubåtar – och alltså konkurrera med tyska – så hamnade man i en segdragen tvist med svenska staten. Det blev ett dödläge och till slut mer eller mindre tvingades Thyssen Krupp att sälja verksamheten. Och det var då Saab tog över.
– Det har legat en våt filt över verksamheten här under lång tid. Det här varvet ska moderniseras, bli kostnadseffektivt och vi inför nya arbetssätt. Mycket av organisation och metoder hämtar vi från flygindustrin. Saab investerar just nu stora pengar här. Vi ska bygga världens bästa ubåt till Sverige. Det handlar inte bara om tekniska effektiviseringar. Varje medarbetare måste också känna att deras jobb är viktigt.
Principen ”Ett Saab” kommer nu väl till pass. Inköpsavdelningar på flygsidan samarbetar med sina kollegor inom andra affärsområden. Det är bara ett exempel på effektiviseringar. På båtvarvet införs nu digitala ritningar, något som körs fullskaligt i flygplansfabriken i Linköping.
– Pappersritningar är inte särskilt effektiva. Med digitala ritningar online kan man göra en ändring vid ritbordet och få ut den till alla berörda direkt. Det tog sex år att genomföra i Linköping. Det ska vi göra på max två år på Kockums! Vi har generellt en rätt så tajt tidsplan. Men så är det alltid.
Därtill har man robotiserat monotona arbetsuppgifter som kantslipning av metalldetaljer på ubåten.
– Varje kant måste fasas av för att kunna målas. Vi måste göra om det på grund arbetsmiljön. Men det är också oerhört tidsödande och dyrt att göra det för hand. Du fattar hur effektivt det blir med robotar här va? säger Kjell Johnsson.
Gripen-projektet har stundtals fått kritik för ständiga fördyringar och bakslag efter förhoppningar om försäljning. Det har A26-projektet redan fått smaka på. Världens största ubåtsnation – Australien – nobbade A26-projektet. Och Norge valde att gå vidare med andra än Saab. De länder som det nu talas öppet om är bland annat Polen och Nederländerna. Svenska Dagbladet avslöjade en inte särskilt tydligt kommunicerad klausul i statens avtal med Saab: Projektet ska finansieras genom försäljning till andra länder. Har man ingen kund före 2018 så har Saab förmånen att omförhandla avtalet.
Det skulle väl inte se så bra ut om det blev så?
– Vi känner flåset i nacken. Vi jobbar tillsammans med svenska staten, Försvarsmakten och beställaren FMV. Men visst har vi en tidsplan, svarar Kjell Johnsson.
Arbetsmetoder är inte det enda som kommer från Linköping och Östergötland. Hela torpedsystemet för lätt torped 47 i nya ubåten ska utvecklas och sammansättas i Linköping. Den kommer att testas i sjön Vättern vid anläggningen i Marieberg i Motala. Saab fick nyligen en order på systemet, värd 1,5 miljarder. Och därtill kommer ett antal mindre beställningar, som ubåtsjaktsmål.
Vd för Kockumsvarvet är Gunnar Wieslander, tidigare chef för första ubåtsflottiljen och statssekreterare åt förre statsministern Fredrik Reinfeldt. Det är varken första eller sista gången svensk försvarsindustri plockar in personer direkt från statsmakten. Kritikerna anser att det borde finnas en längre karantäntid för att ta den här typen av tjänster.
– Militär industri är starkt kopplad till politiska beslut. Det är ett samarbete. Gunnar Wieslander har ju samtidigt en specialkompetens om ubåtar som inte många andra har.
Kjell Johnsson beskriver sin vd och kompanjon i ledningen mycket målande:
– Våra fruar undrar varför vi inte gifter oss. Det klickade direkt! Jag kommer från industrin, med lite skit under naglarna. För mig är handlar mycket av jobbet om produktionen här plats och i Malmö. Och Gunnar är statstjänstemannen som kommer från det politiska livet och från ubåtsflottiljen med ett nätverk nationellt och internationellt. Men vi har samma livsåskådning på något sätt, vilket gör att vi samarbetar väldigt bra, berättar han.
När jag frågor hur länge han kommer att stanna på den här tjänsten så glider han från ämnet. Tredje gången svarar han:
– Det är ganska speciellt att vara i min ålder och få ta tag i ett så här spännande och stort projekt! Jag har inte sökt jobbet, jag har blivit ombedd. Det är väldigt roligt och nu handlar det bara att få fart på det här. Det är det enda jag har framför mig. Hur länge jag blir kvar är svårt att säga. Men att det handlar om flera år, det är jag ganska säker på, säger Kjell Johnsson.