Nu närmar sig den första julen för Magnus Svensson i sin nya roll som han vid tillträdet liknade vid ett par rejält stora skor.
Har du kommit i skorna än?
– Ja det kanske kippar och klämmer i tårna ibland, men det tycker jag att jag har landat i. Det är kanske stigen vi ska gå som är lite bökig men skorna börjar kännas bekväma, säger kyrkoherden och tillägger att det tar ungefär ett-och ett halvt till två år innan man kommer in i själva organisationen. Innan alla rutiner hinner sätta sig.
– Sedan tar det nog fem, sex år innan man har landat som kyrkoherde. När man har börjat känna människor, när man vet vilken och vilka man ska ta det och det med.
Han nämner att när man med nya ögon kommer in i ett sammanhang så vänder man och vrider på det mesta.
– Exempelvis att den ekonomiska situationen inte håller.
Du tänker på det här med att ni infört entréavgifter i Vadstena klosterkyrka?
– Det är bara en bit av det. Vi måste ta bort 30 procent. Vi har bara 14 miljoner och ska ta bort 4. Det måste vi göra på 10 år. Antingen måste man då föra till eller plocka bort medel. Vi måste göra både och.
Även kyrkan måste hålla sig till ekonomiska realiteter?
– Alla som jobbar vill ha lön varje månad. Det räcker inte med den himmelska. Elverket tar inte den argumentationen, säger Magnus Svensson med ett befriande skratt.
Julen är bråda tider - hur ser den ut för dig som kyrkoherde?
– När julen kommer då blir det min prästroll som träder in. Då har jag mina gudstjänster, samtal, fika och sådant. Som kyrkoherde har jag budget, styrelsemöten, personalmöten och ledningsfrågor. Men sådant pausas under julen. Därför blir det bara det prästerliga och då blir det så mycket lugnare tycker jag och det som jag egentligen tycker är absolut roligast. Det var därför jag blev präst. Inte för att sitta i lönesamtal utan för att få fira gudstjänster och jul är ju den här jättehärliga högtiden.
Ur prästperspektivet börjar grovplaneringen inför jul på vårkanten. Under augusti, september stämmer man av julgudstjänsterna.
– Sedan börjar det med första advent för oss. Det är ju en stor högtid. Egentligen är Allhelgona också en stor högtid men den är inte kopplad till jul men den kommer snart innan. Så kommer då första advent och lucia med alla luciakonserter, julkonserter och körer. Då ska man vara med och säga någon trevlig betraktelse.
När jobbar du med dina betraktelser då?
– Ämnet är ju klart men man måste hitta en ingångsvinkel. Att jobba med det gör jag hemma på kvällen, en kopp te och sen funderar jag på vad jag ska säga och för att hitta ett par tre vinklar.
Kyrkans stora julfirande tar sedan slut vid Trettonhelgen, 6 januari, berättar Magnus och drar sedan om fortsättningen med kyrkoårstermer i form av diverse "oktaver".
Mycket begrepp där som gemene man kanske inte är bekant med?
– Jag kan det knappt själv. Alltså, vid stora högtider firar man två gånger. Först firar man jul sedan kommer en tid av mellanfirande, sedan tar man upp julen som en stor grej och släpper den sedan. Därför säger man "julen varar ända fram till påska".
Vad handlar då julen om för dig?
– Julen handlar om mysterium. På "kyrkiska" brukar jag säga inkarnationens mysterium; Gud blir människa, Gud blir kött, föds naken och värnlös, lindas i en krubba och lämnas i Guds händer. Det finns en stor förtröstan, ett stort mysterium i att Gud lämnar det himmelska och blir människa.