Skarptandad sabotör firar hundra år i Sverige

– Det här är det mest framgångsrika naturvårdsprojektet vi har haft i det här landet, säger Göran Hartman, lektor på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och Sveriges ledande expert på bäver.

Bävern blev fridlyst 1873, men då var det så dags. Redan 1871 hade den sista bävern skjutits och sålts i Jämtland.

Sedan dröjde det till 1922 innan en bäver på nytt satte tassen på svensk mark. Då importerades det första bäverparet från södra Norge, där det tack vare en större markägare som satt stopp för jakten på sin mark fortfarande fanns vilda bävrar kvar.

Mellan 1922 och 1939 importerades sedan fler bävrar som placerades ut i landet, från Småland till Lappland.

Eftersom de svenska bävrarna härstammar från relativt få par är de ganska nära släkt med varandra.

– Jag gjorde en koll tillsammans med genetiker på 1990-talet, men med dåtidens teknik såg alla klonade ut, så det funkade inte.

Däremot har man inte kunnat se att bävrarna skulle ha några genetiska defekter till följd av att de är så nära släkt.

– Fast de ser nästan likadana ut allihop. På 1500-talet exporterades rätt mycket bäver och där kan man se i prislistor att att det fanns flera färger. De svarta var dyrast.

Inte utrotningshotad

När Göran Hartman i början av 1990-talet gick igenom de inventeringar som fanns kom han fram till att det var cirka 100 000 djur. Hur många bävrar det finns i dag vet vi inte, men den är långt ifrån utrotningshotad. Det är allmän jakt på bäver och varje år skjuts 8 000–9 000.

Bävern har få naturliga fiender. De största hoten är varg och järv, båda arter som för en rätt tynande tillvaro.

– Varg är den predator som vi tror verkligen kan pressa ner ett bäverbestånd. Det finns flockar som specialiserat sig på att patrullera bävervatten och ta dem när de är på land.

Och så är det människan då, som inte uppskattar träd som fälls över elledningar, avgnagda pålar på bryggor och uppdämda vatten. Innan bäverjakten släpptes fri hände det att frustrerade markägare lade dynamit i bäverhyddorna.

– Det som drabbas mest är skogsbruket. Bävrarna dämmer upp produktiv skog och har en jädra förmåga att täppa igen kulvertar så att det blir översvämning.

Men bävrarna gör nytta i naturen, förklarar Göran Hartman.

– Bävern stökar om i landskapet, men det medför större biologisk mångfald.

Skapar bäveräng

Tickor, insekter och mossor växer på de avgnagda stubbarna. Sly som växer upp blir mat åt växtätande djur. Våtmarkerna lockar till sig insekter och fåglar som äter dem. När dammarna går sönder och växer igen skapas en så kallad bäveräng, rik på näring, gräs och örter.

– Vi har glömt hur ett naturligt vattendrag ser ut. Då finns det bävrar som fäller och dämmer.

En vanlig missuppfattning är att bävrarna är duktiga på att beräkna åt vilket håll trädet de fäller ska falla.

– Det är de inte. När trädet börjar knaka och falla sticker de och är de vid vatten dyker de. Men jag får några rapporter varje år om bävrar som fått träd över sig.

En gång i tiden fanns det bäver från Medelhavet i syd till Ishavet i norr och från Skottland i väst till Kamchaka i öst, berättar Göran Hartman. Men varför försvann den?

– Det var två delar som var värdefulla. Dels var det pälsen, eller bottenullen som man filtade och gjorde hattar av. Sedan var det bävergället som de har i ett par säckar vid rumpan. Det användes som medicin redan av de gamla grekerna.

Vad det ansågs hjälpa mot? Allt!

– Det innehåller salicylsyrederivat som även finns i magnecyl. Det har inte gjorts några tester på effekten i modern tid, men man kanske inte ska avskriva det helt att bara för att man inte använder det längre.

Ullen och bävergället gjorde bävrarna till eftertraktade byten. Ett enda djur kunde vara värt närmare en kvarts miljon kronor i dagens penningvärde.

– Bävern hamnade i samma fälla som noshörningen i dag. Det är för mycket pengar inblandade, då hjälper inga lagar.

Viktigt djur

Hur viktig bävern var ser man fortfarande runt om i landet. Ett gammalt namn för bäver är bjur. Eller byr, bur eller bör, vanliga i många svenska ortsnamn.

– Det säger en del om vad folk hade ögonen på. Det är inte många orter som heter något med räv.

Det finns företag som erbjuder bäverspotting och bäversafari, men det är inte speciellt svårt att få se bäver i naturen. Bästa tiden för bäverspotting är i skymningen och tidig morgon, bävrar är nattaktiva djur.

Bävrar är heller inte speciellt rädda för människor. De kan vara lite nervösa på land, men inte i vattnet, säger Göran Hartman.

– Bävrar är inte skygga djur. I Wien simmar de inne i stan och det finns gott om bäver i Stockholm. Finns det bara mat och vatten kan de dyka upp.