Hon kan inte säga om den är större nu än förut, men det är troligt eftersom det råder bostadsbrist. Hon vet att den finns, för det är till henne och hennes kollegor som många kommer för att få hjälp.
LÄS MER: Märta är sjuttio år och hemlös
Det handlar nästan alltid om människor som har hamnat i skuld och har betalningsanmärkningar. Men det handlar sällan om människor som är där på grund av slarv, utan helt enkelt för att de lever under knappa förhållanden. Det börjar med ett litet lån. Och så ett lån för att klara av att betala det första. Så är karusellen igång. Lånen växer sig stora med ränta på ränta och till slut kommer betalningsanmärkningen. Det första lånet har ofta tagits i en eller annan krissituation. Det kan handla om att betala en sjukhusräkning för en som redan levt på marginalen, blivit sjuk och förlorat en del av sin inkomst. Det kan handla om skilsmässa, en företagskonkurs, arbetslöshet eller en så enkel sak som att bilen har gått sönder.
Sonja har jobbat som diakon i trettiofem år. De senaste två åren i Linköping, innan dess i Halland och i Göteborg. Jag kommer för sent till vårt möte på hennes kontor i S:t Hans kyrka i Ekholmens centrum.
– Det gör inget, jag är van vid att folk droppar in, säger hon och ser glad och lugn ut, men det hon berättar om är en verklighet som många inte ser och som är allt annat än glad.
Hur många det är som hamnat utanför den ordinarie bostadsmarknaden i Linköping vågar hon inte gissa, men de är många.
– Det finns ett stort mörkertal, säger hon.
De flesta har, på ett eller annat sätt, ordnat tak över huvudet. Därför finns de inte i hemlöshetsstatistiken. Ofta bor de hos mindre nogräknade hyresvärdar som inte renoverat lägenheterna på decennier.
– Husen ligger i utkanten av stan eller en bit utanför. De är ofta undermåligt skötta. Ibland hyrs det ut rum med tillgång till gemensamt kök. Trots att kylskåp, frys eller spis inte fungerar är hyrorna marknadsmässiga. Det är ocker, säger Sonja Torsson.
En del har fått andrahandskontrakt vilka ofta är på kort tid. De måste flytta titt som tätt, med allt vad det innebär för både vuxen och barn.
Gemensamt för de flesta är att de lever precis över gränsen för att kunna få ekonomiskt bistånd och är därför inte kvalificerade för att få hjälp till bostad genom kommunens försorg. Det betyder inte att de har mycket pengar att röra sig med.
– Gränsen för försörjningsstöd är så lågt satt att ingen frivilligt vill leva med så knappa medel. Det var en riksdagsman som försökte men när hon inte hade råd att köpa blommor till sitt barns förlovning gav hon upp. Tandläkare är det inte tal om. Man överlever, men inte mer. Har du bil har du till exempel inte rätt till försörjningsstöd, berättar Sonja.
Gemensamt är också för det mesta betalningsanmärkningarna. De som gör att ingen vanlig hyresvärd vill ha med dem att göra.
– En del har hamnat i en situation där de gett upp. För fjorton dagar sedan kom det en person med en hög oöppnade brev, det fanns ändå inga medel att betala räkningarna med.
TIPSA: Hjälp oss berätta om hemlösheten
Många av dem som kommer för att få råd och stöd är ensamstående mödrar.
Alla diakoner i Linköpings domkyrkopastorat följer samma riktlinjer och kan stötta de hjälpsökande på samma sätt. Med hjälp av Socialstyrelsens hemsida kan de kolla om den hjälpsökande personen har rätt till bistånd. Om de har det får de rådet att vända sig till socialtjänsten. Om de befinner sig i en akut situation kan församlingen hjälpa till med mat för dagen, en matkasse. Diakonerna kan erbjuda stödjande samtal och hjälp med att reda ut situationen.
– Jag börjar med att utröna vad jag kan hjälpa till med. Jag kanske kan förhandla med hyresvärd om uppskov. Även om de inte lyckats förhandla med fordringsägaren så går det ibland när en diakon ringer upp. Det blir skillnad eftersom hyresvärden då vet att hyresgästen sökt hjälp för att klara av sin situation.
– Jag önskar att alla kunde komma innan skulden har gått till inkasso. Men om man ändå hamnat där är det viktigaste av allt att bli av med skulderna. Att söka skuldsanering är en rätt alla har, säger hon.
Sonja Torsson har ingen mirakelmedicin för att lösa den dolda hemlösheten, men en sak som verkligen skulle hjälpa är om vanliga banker skulle kunna erbjuda små lån till rimlig ränta, menar hon.
– Det skulle räcka med fem till tio tusen kronor. De som hamnar i akut penningnöd skulle slippa dyra sms-lån och slippa hamna i skuldfällan.
Klockan närmar sig lunchtid och vi skiljs åt. När jag går vinkar Sonja adjö och säger i förbifarten.
– Efter lunch har jag en avtalad tid med en ensamstående mor i den situation vi talat om.