På lördag förmiddag är det invigning och tändning av den åttonde milan i Godegård. Ja, det där var inte riktigt sant – väldigt många kolmilor tändes förr, när järnhantering bedrevs i trakten.
Sven Axelsson tog initiativet till den nutida kolningen vid Sjölunda såg.
– Milan har blivit större för varje år, den här är onödigt stor. Vi har rest in drygt 140 kubikmeter björkved, säger han utan att se särskilt bekymrad ut.
Några problem att bli av med kolet, som lämpar sig bra för grillning, har man inte. De senaste åren har det sålt slut nästan direkt efter packningen i säckar, det sista ledet i ett omfattande arbete.
När milan tänts ska den kola i nio, tio dygn. Under den tiden turas man om att vakta dygnet runt för att se till att den kolar jämnt.
– En del säger inte kolar, utan brinner. Det är nästan ett fult ord i det här sammanhanget, menar Anders Nylund skämtsamt.
Cykelsektionen i Godegårds SK sköter milan som ger bra med pengar till klubbkassan.
– Men kolningen har ett kulturhistoriskt värde för bygden också, menar cykelsektionens ordförande Kai Sjögren.
Milbygget kräver många timmars ideellt jobb, det mesta utfört av daglediga pensionärer. Men det kallas även till arbete vissa kvällar och helger.
– Förra torsdagen var vi 25 stycken här, säger Sven Hellqvist.
Gerd Axelsson ordnar kolbullar till kolarna och på lördag även till besökarna.
– Jag gör dem av mjöl, vatten och fläsktärningar som får steka i fläskflott, säger Gerd Axelsson som lagar till den energirika rätten i stekpanna över öppen eld.