Det låter så lätt när hon säger det, Åsa Frode. Den inredningsintresserade hemmafixaren blir lätt lite avundsjuk. Vem har inte fingrat på mjuka, vackra tyger i butikerna, tänkt på den gamla fåtöljen därhemma, suckat och gått därifrån?
Vardagen för tapetserare Åsa Frode är just att ge liv åt slitna möbler. I sin verkstad på Snickaregatan i Linköping förvandlar hon utdömda trotjänare till nyskick.
– Det allra roligaste är när folk inte vet vad de vill ha och vi kan välja tyg tillsammans. När de bläddrar bland mina prover så ser jag ganska snabbt vilken stil de är intresserade av, säger Åsa.
Vi knackar på i hennes lokaler en kylig måndagsmorgon i mars. Klockan ovanför dörren plingar när vi kliver rakt in i ett förmak med hundratals tyger. Här hänger långa rader av sammet, siden, blommigt, enfärgat, randigt och rutigt och alla mönster och material däremellan.
Åsa själv håller till i verkstan innanför. En stor, luftig och ljus lokal med takfönster. Här finns sex olika symaskiner, ett par bord, mer tyg förstås och mängder av möbler som väntar på omvårdnad.
Vad gör du just nu?– Jag har klätt om en barnfåtölj i ett Jean Pierre Gaultier-tyg. Det är bildelar på, i gröna och orangea toner. Och så ska den här fåtöljen med träben bli av med sina gulvita Gripsholmsrutor och kläs i sammet i turkos, svart och beige från G P & J Baker.
Benämningen tapetserare kan i många fall vara lite förvillande. Det märker Åsa av då och då.
– Många vet inte vad en tapetserare gör utan tror att vi sysslar med tapeter. Det är helt fel. Själva ordet härstammar från franskans tapisserie som kan vara en bonad eller ett tyg som man tapetserade väggarna med förr i tiden, säger hon.
För Åsas del var det, lite hårddraget beskrivet, intresset för hantverk i kombination med ett trasigt knä som förde henne in på banan.
– Jag är utbildad cytodiagnostiker egentligen och jobbade inom vården. Men jag tyckte alltid att det var för stillsamt att sitta och titta i mikroskåp hela dagarna. Så i samband med att jag var sjukskriven efter en knäoperation provade jag en tapetserarkurs i Stockholm.
Det här var för 30 år sedan.
– Det var så kul och efter kursen lyckades jag få plats som lärling hos Grönbergs tapetserarverkstad här i Linköping. På den vägen är det, sammanfattar hon.
Numera har Åsa såväl gesällbrev som mästarbrev och är erfaren i branschen.
– Det roliga är att själva arbetat aldrig stagnerar. Det kommer alltid nya utmaningar eftersom möblerna aldrig är lika. Man lär sig hela tiden och måste vara lite uppfinningsrik.
Hon river bort en keder från den gulvit-rutiga fåtöljen. Det är som en tyginklädd rund list som sitter på en del möbler för att dölja nitar eller spikar.
Den ser svår ut?– Njae, säger Åsa, och plockar fram en rulle styvt snöre och visar hur man syr in det i tyget för att skapa en keder. Den går att göra dubbel också, förklarar hon och tar fram en annan rulle med dubbla band.
När kedern är borta nyper hon bort nitarna med en tång. En efter en. När det nya tyget är på plats och ska fästas kommer hon att använda en häftpistol. I övrigt använder en tapetserare inte särskilt många specialverktyg. Åsa radar upp magnethammare, tänger, klammerborttagare, saxar och flera häftpistoler varav en med långnos.
Därtill kommer symaskinerna. Tre av dem använder Åsa flitigt. En kraftfull overlockmaskin förstås, en möbelmaskin som klarar tjocka tyger eller flera lager skinn till exempel, och så en maskin som passar bäst för gardinsömnad.
När Åsa tar sig an en ny kund ber hon alltid om en bild på möbeln som ska kläs om. Hon tittar på vilka arbetsmoment hon kommer att behöva göra och lämnar sedan ett pris.
– När kunden har valt tyg vill jag alltid att de tar med det hem så att de ser hur det ser ut precis där själva möbeln ska stå. Först därefter kan man vara helt säker och bestämma sig.
Hon lyfter upp fåtöljen ”Skrindan” av Kerstin Hörlin Holmquist på arbetsbordet. Den har ett gammelrosa ganska tråkigt tyg och ska kläs om med färgstarka ”Mirakel” av Josef Frank. Det lär bli en glad förvandling.
– Det är just det här som är det allra roligaste med mitt jobb, säger Åsa och måttar med det nya tyget över dynan. Resultatet av det man gör blir så snyggt. Och att jag kan åstadkomma det... Det är svårt att sätta ord på. En wow-upplevelse, helt enkelt.