Torgny Askling visar runt i den före detta stenindustrin i närheten av Fornåsa. Det var på hans morfars initiativ som kalkstensbrytningen kom igång i slutet av 1880-talet. Stenhuggeriet var i drift fram till 1977 då det las ner på grund av dålig lönsamhet. Som mest, under 1950-talet, jobbade omkring 30 personer här.
För att få loss kalkstensblocken borrade man först en mängd hål. Sedan slogs kilar ner och blocken bröts loss. Brottet är sedan länge vattenfyllt. Att döma av de bilder Torgny visar från den tiden sten bröts bör det vara omkring åtta meter djupt.
Kalkstensblocken sågades, hyvlades, putsades och polerades för att bli fönsterbrädor och golvsten, sådan ligger bland annat på Linköpings järnvägsstation. Även gravstenar tillverkades här.
Den sten som bearbetades i Tornby kom inte bara från den egna brytningen. För att få större variation i utbudet köptes kalksten i andra nyanser in. Dessutom även marmor, bland annat från Kolmården.
Länge fraktades de färdiga produkterna via ett litet industrispår ut till den numera nedlagda järnvägen mellan Fornåsa och Fågelsta och vidare ut i landet. Efter andra världskrigets slut tog lastbilar över transporterna.
– Det känns lite vemodigt att det tog slut, men man får acceptera utvecklingen, säger Torgny Askling som berättar att det finns planer på att renovera byggnaderna och ha verksamhet på området.
Dock inte stenbrytning.