Jonas har varit präst i 16 år och på fritiden hänger han ofta med dottern Vega i stallet.
– Det här är verkligen ett yrke som tillåter en att jobba med allt som händer i livet, allt ifrån dop och vigsel till begravning. Alla de delarna är en hyllning till livet och något som alla går igenom fast på olika sätt, säger Jonas Sellgren.
Han är församlingsherde i Aska församling och i Fornåsa församling och har varit präst i 16 år.
Hagebyhöga kyrka är en av de fem kyrkor som innefattas i Aska församling, som Jonas är församlingsherde för.
Är det ett yrke som du alltid har velat ha?
– Nej, som barn och tidig tonåring hade jag inte de planerna. Min mormor sa redan när jag var liten att jag skulle passa som präst, hon var en mycket klok kvinna så jag kanske borde ha lyssnat på henne ännu tidigare.
Största delen av barndomen bodde han i Uppsala men i tonåren flyttade han med sin mamma till Örnsköldsvik.
– Där spelade man antingen ishockey eller höll på med musik. Jag valde inte ishockey, säger han och ler.
Jonas har gått i skolan med bröderna Sedin och hans mamma var vän med Peter Forsbergs mamma.
– Ja, hockey kommer man inte ifrån i Örnsköldsvik. Jag minns att bröderna Sedin alltid var väldigt duktiga i skolan utöver att de var talanger i hockey.
Hagebyhöga kyrka är byggd under 1100-talet och är en kyrka som Jonas tycker är väldigt vacker.
När det började närma sig högskolan sökte Jonas religionsutbildningen i Linköping.
– Det var ju en himla tur det för där träffades jag sen min fru Ellinor. Jag brukar säga att det finns fyra stora saker som har hänt i mitt liv, när jag gifte mig med Ellinor, min prästvigning och födslarna av våra två barn Vega och Vincent. De händelserna är i kronologisk ordning och utan inbördes ordning, säger Jonas och skrattar högt.
Jonas Sellgren bor i Linköping med sin fru Ellinor och barnen Vega och Vincent.
Är din fru också religiös?
– Både ja och nej, min tro och min frus är väldigt olika. Hon är spirituell och mer en naturmänniska. Jag gillar ju vetenskap mycket, vi brukar skoja om att jag gillar astronomi och fyrkantiga saker och hon gillar astrologi och runda föremål. Det kan lätt bli roliga diskussioner här hemma och hon utmanar mig i min tro, vilket är viktigt att reflektera över.
Han försöker hela tiden ha en ifrågasättande hållning till händelser, känslor och hur man uppfattar saker.
– Det är viktigt att arbeta med sitt synsätt och inte fastna i att det bara finns ett korrekt sätt att se på saker, försöka undvika förutfattade meningar.
Vad tror du är en vanlig förutfattad mening om ditt yrke?
– Ofta när jag berättar att jag är präst frågar många om jag är religiös och det är jag ju, men det finns också många olika nivåer av att vara troende. Det var nog en förutfattad mening jag själv hade när jag ville bli präst, att jag inte var troende nog.
Jonas berättar att han hade en förutfattad mening om att han inte var troende nog när han funderade på att bli bli präst.
Som präst har Jonas tystnadsplikt.
– I själavårdandesamtal pratar vi om allt mellan himmel och jord, men det blir ofta jordiga samtal. Med det menas vardagliga saker, som att man är bra som man är. Alla människor bär på trauman av olika slag och det är något jag anser förenar oss. Alla har något man jobbar med, som inte alltid definierar en person men som det lätt skapas en identitet kring.
Kan inte det bli betungande att bära med sig andra människors trauman?
– Vi kan få handledning av andra präster, men vi talar inte om vad som hänt utan hur vi bearbetar tystnadsplikten. Ofta försöker jag lämna över saken till tron, vissa grejer är för stora att lösa själv.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag har renoverat mycket hemma och gillar att vara med familjen, min dotter Vega rider så det tillbringas mycket tid i stallet. Sen gillar jag ju vetenskap så det blir mycket poddar av det slaget med.
Hagebyhöga kyrka har innanför den stora kyrkodörren en fattisstock. Det var en insamlingsbössa för bidrag till de fattigas försörjning.
På frågan om tystnadsplikten kan kännas betungande säger Jonas att han ibland försöker lämna över saken till tron.