I andra kulturer ärar och vördar man de äldste, eftersom de med sin rika livserfarenhet bedöms vara visa. Gamla ska visas aktning, lyssnas på, hjälpas, tas om hand, få företräde, och självklart reser man sig på bussen för en äldre människa.
Känner inte igen mig sådär jättemycket i den bilden . . .
På våra breddgrader buntas alla gamlingar ihop till en enda skock,55-plussare. 56 eller 103 år spelar ingen roll, efter 55 är vi GAMLA. Det känns lite märkligt när man fortfarande har tio, eller troligare 15 år, kvar att löneslava.
Och eftersom man är gammal finns det yngre som tror att man är nöjd och tillfreds bara man får lite tårta, en skvätt likör till kaffet och Calle Jularbo på radion. Många unga är därtill övertygade om att alla 55-plussare är kompletta IT-idioter eftersom vi inte hade den stora lyckan att födas med en smartphone i ena näven och en mus i den andra. Ja, datormus tänker jag på då. Jag får för övrigt höra att jag uttalar Facebook ”väldig udda, men lite gulligt”. Jag säger Facebook. De säger Facebuck.
Nu infinner sig frågan: Är jag en riktig 55-plussare? Klarar jag de höga intagningspoängen för att få tillhör den illustra skaran? Ja, med råge får man nog säga. Kolla bara:
Mina senaste trosor inhandlades på Ica Maxi. Jag är osäker på om detta är ett tecken på att jag är en 55-plussare, men det har åtminstone aldrig hänt tidigare.
Gubben och jag åkte nyligen tillbaka till samma hotell vi bott på en gång tidigare (Melia Tamarindos, San Agustin, Gran Canaria).Pensionärsvarning om något!
Jag var lite frestad att sno med mig kokta ägg från hotellfrukosten på nämnda hotell. Men jag hejdade mig när jag såg andra 55-plussare som skamlöst bredde hela baguetter och bar med sig därifrån. Jättemackorna dök upp som lunch vid poolområdet några timmar senare.
Sedan några år är jag en hängiven korsordslösare och vid årsskiftet började Gubben och jag lösa Melodikrysset på lördagarna. Jag tillhör nu en grupp tidningsläsare som jag tidigare fnyst åt, det vill säga den typen av läsare som får sina inre vätskor i obalans om ett korsord uteblir eller byter dag, och när detta ofog sker ringer tidningen eftersom man uppfattar attacken som en personligt riktad skymf. En grov kränkning.
Jag är ointresserad av äventyr. Hela livet har varit strapatsrikt, nu vill jag ha lugn och ro. Dramatik, nej tack.
Jag är så morgonstel. Funderar på att börja med morgongymnastik på 10–15 minuter. Finns det på Youtube? Tipsa gärna om du vet något kort och bra program!
Stora existentiella frågor som ”vad är meningen?”, ”finns Gud?” och ”vad gör jag på jorden?” har ersatts av ”hur länge ska jag egentligen hålla på att färga håret?”
Listan skulle kunna bli lång märker jag. Än har jag inte ”Fråga Doktorn” som favoritprogram, men det står väl inte på förrän även den milstolpen passeras.
Nu lutar jag mig tillbaka i gungstolen och inväntar erbjudanden om diverse seniorboenden, som likt ett brev på posten påstås dyka upp efter 55.
Vad önskar du dig mest av allt, Carina?
Jo, breda dörrar, larmknapp på dass och tröskelfritt!
Nä, kanske inte riktigt än.