”Äsch, ge er nu...” ja ungefär så, i den stilen, löd rubriken.
Okej tänkte jag, med tanke på tidningens inriktning så har redaktören i fråga förmodligen tröttnat på vandrare som tjatar om bättre utmärkta leder i fjällen. Kanske downhill-cyklister som vill ha brantare backar, eller båtägare som vill fortsätta tömma sina latriner rakt ut i badvattnet...
Så gick mina funderingar.
Jag kunde inte ha haft mer fel.
Skribenten vände sig till - internationella terrorister.
Det var så befriande att läsa. Så enkelt. Så skönt drömmande.
Kaoset som pågår runt om i världen får det att knyta sig i magen nästan varje dag när nyheterna rullar i gång, vare sig det handlar om att slå på teven eller att läsa TT:s flasher som blinkar till i rött på skärmen här på redaktionen när något extra har hänt någonstans i världen.
”... vi har en tendens till fixering vid andras identiteter eller på helt obetydliga aspekter som vilken hudfärg eller tro andra har.” Så fortsatte krönikeskribenten sin text. ”Nog har vi viktigare saker att bry oss om?”, menade han.
Ja tack, tänkte jag, och lät fantasin löpa fritt där jag satt och väntade på att bli uppropad; vi gick på en lång strand den här skribenten och jag, två redaktörer för i sammanhanget helt obetydliga tidningar. Intill oss klev soldater. De hade kastat vapnen, slängt halsdukar och andra ansiktsmaskeringar och vadade med uppvikta byxor i det kalla vattnet. De skrattade.
Min skribentkollega lutar delvis sina ord mot forskning. Vid University of Californa lär man ha hittat bevis för att storslagna naturupplevelser gör oss till godare och mer osjälviska människor. Slutsatsen var att personer som inser att de inte är världens medelpunkt, utan en liten del i ett stort sammanhang tar mer hänsyn och är mer villiga att hjälpa andra.
”Spana upp i en stjärnhimmel. Eller ta en stund och stirra ut över ett stormande hav”. Det ger perspektiv på tillvaron.
Skulle frustrationen ändå vara svår att hantera så har jag ett annat förslag; bygg nåt. Snickra! Ta hammaren och slå er trötta. Det ger utlopp för både det ena och det andra. Chansen finns dessutom att det resulterar i något fint. En bänk kanske. Eller rent av en altan. Att dela med andra.