Tills jag en dag var och handlade i en matbutik inför en semestertripp och som vanligt tog svängen förbi tidningshyllan. Vad vore jag för redaktör för en Bostadsbilaga om jag inte höll koll på vad magasinen med blanka sidor har för sig? (Jo, det är en dålig ursäkt för att få köpa ett gäng tidningar varje månad, men den funkar för att lura mig själv varje gång).
Hur som helst, ”Lata dagar i loggian” puffade en av de största tidskrifterna i genren med.
Va? I vad? Klart jag köpte tidningen.
Och nu vet jag inte bara vad ordet betyder, med lite god vilja kan man nog säga att jag dessutom är stolt ägare av just en loggia. Minsann. Åtminstone en som liknar den som tidningen i fråga skriver om. Loggia är alltså en form av delvis inbyggd uteplats, har jag lärt mig. Med fasta väggar på några av sidorna. Ja, och så ser det ju faktiskt ut där hemma. Plötsligt känner jag att statusen höjs lite. Om man nu vill sätta den sidan till.
Möjligen har själva termen i fråga passerat obemärkt förbi för fler än mig. Tidningen bjöd nämligen på en ordförklaring på reportagets sista sida. Där står att loggia är italienska och beskriver en täckt pelargång eller pelarhall som är öppen på minst en sida. Jag gjorde några egna efterforskningar och lärde mig att världens förmodligen mest kända loggia finns i Vatikanen.
Mjaa, kanske platsar inte min altan helt och hållet ändå, men loggia känns ändå bra i munnen. Flott liksom. När jag väl får mitt orangeri som jag nämnt här på sidan tidigare, men som jag fortfarande bara drömmer om så kan jag riktigt svänga mig i finrummen, rent vokabulärt. ”Barn, vill ni ha supén serverad i loggian, eller kanske under citronträdet i orangeriet i kväll?” Tänkt vad de ska undra. 6-åringen skulle nog titta på mig en stund. ”Mamma kan du inte bara ställa bananyoughurten på bordet som du brukar?”
Nya språkliga lärdomar är en av alla fina upplevelser som den här sommaren har bjudit på. Den är långt ifrån över, än finns tid att njuta av ljumma kvällar, men det börjar ändå bli dags att komma in i vardagen igen. Visst är det ganska skönt ändå? Jag gillar hösten. Den inspirerar. Inte minst när det kommer till att pyssla inomhus.
Bostadsbilagan har blivit tjock igen och vi är beredda med spännande, vackra och just inspirerande husesyner och reportage.
Och som vanligt gäller att du hör av dig om det är något särskilt du vill läsa om. Vi hörs. Välkommen!